Nu så är det bättre. Lite fika, så.

 Jag har skrivit tre inlägg och raderat alla. Allt handlade om något svammel som jag tror det är bäst att hålla för sig själv. Kanske kan jag nån dag sätta ord på det, men inte nu. 

Vi har haft besök av kära vänner i tre dagar. Då gör vi sånt som lagar god mat och har långa frukost- och middagssittningar. Sen åker vi på utflykt. Fikatur, liksom. 

Varje gång blir jag lite fnissig inombords och tänker att vi beter oss som gamlingar. Tills jag kommer på att det är helt rimligt. Vi har till och med gått på en guidad tur i Sommarhagen och sett Wilhelm Peterson Bergers sovrum och kök. Länge sen sist, förmodligen i samband med andra vänners eller släktingars besök. En mycket ung grabb guidade oss. Påtagligt nervös inför vårt val att han själv skulle göra jobbet i stället för nån trist app i mobilen. Han var nog, i alla fall för mig, mer än halva behållningen av besöket. Eller så är det en arbetsskada. Han famlade först nervöst i en pärm och undrade om vi ville veta mycket om PB som person, för i så fall kunde vi läsa där. Det ville vi inte, sa vi, vi ville höra om huset. (Det är roligare att lyssna på dig och hur du ska ta dig an detta, tänkte jag). 

Han kom loss efter en stund, då han upptäckte att vi inte ställde svåra frågor eller fingrade på saker, kanske. Till slut blev han riktigt rolig när han berättade levande om PBs utkiksplats för att se vem som kom på besök så han kunde välja att rymma bakvägen eller inte. 

Något i den unga guidens ögon lyste också när han visade köket och då tänkte jag att han kanske blir arkitekt, eller hemstajlist, om du fattar vad jag menar. Med fäbless för kakel och porslin från 1800. 

Jag skrev i gästboken att guiden var bra. Det kan han gott ha med sig. Dessutom hade han innan dess serverat oss kaffe och chokladbollar i PBs mörka och fuktiga källare där några bord och stolar ställts fram för regniga dagar. Hunden blev genast erbjuden vattenskål. Plus på det. 

Som om inte detta söndagsäventyr vore nog fick vi ta del av uppståndelsen bland personal och en liten skara besökare efter att man upptäckt en endaste liten brunkulla i backen nedanför Sommarhagen. En expedition begav sig genast dit för att fotografera. Jag fotograferade i min tur expeditionen. Lite för regnblött för mig att hasa mig nerför ängen med halvmeterhöga prästkragar och höstfibblor. Kanhända det sker en annan dag innan den lilla blomman vissnar.

Sen for vi pensionärer hem och funderade över vilket rödvin som skulle passa bäst till ost- och tomatfylld köttfärslimpa. Lyxlivet fortsatte dagen efter med fikatur till Tivars på Norderön. Och en rejäl rundtur längs Storsjön med kaffestopp på Hara brygga. 

Vilka pärlor vi har. Inom mig tänkte jag att om vi av olika anledningar skulle tillbringa ett par veckors semester i vårt eget landskap skulle det bli svårt att knö in alla saker man skulle göra, alla fik man skulle besöka och alla fina restauranger man måste äta sig igenom. Nu har gästerna åkt hem. Morgonkaffet är urdrucket. Långturen med hunden väntar. Stan sjuder av besökare då Storsjö cupen drar igång och vi ska snart städa husbilen inför äventyret. 

/E

Tyvärr går det inte att swisha med den, men PB var nöjd ändå.

Lite köksinspration

Brunkullegänget

Utsikt från Tivars

Utsikt från Hara