Jag tror att jag målar och ritar för att det är min form av meditation eller kanske hellre kontemplation. Därför säger jag inte heller att jag illustrerar något. Det låter mer fackmässigt och bildat. Det känns lagom skönt att säga rita och måla. Fast ibland tänker jag på en konstnär som jag gärna tittar på, Bengt Elde. Hans naivistiska måleri har alltid inspirerat mig även om jag inte kommer i närheten. Han kallade sig "tavelmålare" vill jag minnas. Den benämningen gillar jag.
Mina ritade och målade bilder ska förhoppningsvis också glädja någon annan, en del finns redan nu hos några som köpt bilder och i barnboken jag och Elin gjorde finns mina bilder om än inte så fria som de blir då jag är ensam om fantasin. Däremot fick jag en jättefin kommentar av en vän här om dagen, som berättade om sitt lilla barnbarn när de läste i nämnda bok. Den lilla hade kommenterat alla bilder, alla detaljer och händelser, precis som jag vill. Texten intresserade inte alls. (Förlåt, Elin, men det var kul att höra. Givetvis kommer hela texten att bli intressant senare då bilderna liksom.gjort sitt i barnets värld.)
Det är det jag tycker är meningsfullt - ett barn ser mina bilder och berättar en historia av det som finns på papperet. Egentligen är det jag som har berättat en historia, men den är enbart min och lämnas inte ut. Varje bild har en hemlighet.
Igår lotsade jag min kusin in i ritblockets värld. Han ska resa på solsemester och vet att efter någon halvtimme kommer rastlösheten. Han har sån lust att prova måleri nu när den senare delen av medelåldern närmar sig. Nyfikenheten har nog alltid funnits men kanske inte riktigt fått ta plats i ett hektiskt liv. Jag berättade glatt att jag alltid har en resekit i min handväska. Inte för att döva rastlöshet utan för att döva ritklåda. Han var måttligt intresserad av handväska. Frågade om det var okej med ryggsäck. Jag klargjorde att resekitet inte får ta sån plats att man BEHÖVER en ryggsäck. Sen gav jag honom en inköpslista. Liten akvarellåda med tolv färger, vattenpensel och ritbok. Skölja penseln får du göra i ditt vattenglas. Solsemester kräver mycket vatten, påminde jag.
Vi får se. Jag ser fram emot att både se vad han gör med grejerna och vad jag ska göra med min egen packning. Jag reser ju runt i husbil så jag kan ju ta ut svängarna med lite mer grejer.
Tills vidare, det är det som är så bra med resepackning, går jag igenom block och material för egen del. Slänger, förbättrar, scannar och flyttar runt penslar. Förra semestern gjorde jag tre bilder... Men ändå.
Nu mot hundparken och en dryg timmes lek med hundpolarna.
/E.