Rapport från Skolgården

Idag var jag rastvärd ute på skolgården en halvtimme. När jag gick omkring där och djupandades in den härligt rena vinterluften ropade en liten rödklädd dam på mig. Hon satt i en snövall. Snövallen var försedd med diverse hål och en smal urholkning. Ovanpå fanns en rishög nertryckt och bredvid den en kvist med en stenhård snöboll på. Bakom snöbollen satt en rosaklädd annan ung dam och såg sträng ut. Där utspelades följande lilla drama då jag kom fram:

- Jaha, och här sitter ni och myser i snön, sa jag, gullig och glad pedagog.
- VA? Ser du inte att det är ett museum? sa den rosa förnärmat.
- Eh, jo, kanske...(Puckade pedagog, hur tänkte jag?)
- Ja, det här är ett museum och det kostar PENGAR. Fast du kan ju få en peng ifall du inte har nån, för då kan du ju gå in. För du vill ju GÅ IN!! sa den röda, inte fullt så sträng, dock, och räckte mig en snöpeng.
- Självklart. Tror jag. Vem betalar jag till?
- VA? Ser du inte att det är ett HÅL där??? Den rosa pekade uppfordrande på en fördjupning i vallen. Jag stoppade ner min snöpeng och fick passera genom urholkningen. Genast togs jag emot av ett par argt skällande hundar i ljusare rosa och grönt. Ovanför hundarna vakade Vaktmästaren. Jag kände mig förvirrad och såg mig om efter museiföremålen allt medan hundarna skällde runt benen.
- Vad gör hundarna här? vågade jag till slut fråga den röda.
- Dom vaktar ju. Det är så bråkigt här nu.
- Va? Varför är det bråkigt i muséet?
- Jo, det är för att det är nyöppnat! (Därav blomkvast = rishögen.)
Samtidigt gallskrek den rosa i mikrofonen (snöboll på kvist!):
- VAKTER!!!!!!HITÅT!!!BRÅK I SALONG FEEEEEEEEEEEEEEM!!!
Vaktmästaren släntrade iväg, hundarna gläfste efter. I salong fem var det fajt, en brun och en grönröd herre rulle runt, hårtussar, pinnar och snö sprutade. Hundarna särade på de två och Vaktmästaren skakade på huvudet. Han följde mig till konstverken i stället. Han visade mig en annan rödklädd prinsessa som låg alldeles stilla i ett av hålen i vallen.
- Det här är "Anna sitter fast i hålet" av Leonardo da Vinci, sa Vaktmästaren.
- Jaha...sa jag beundrande fast jag tyckte att konstverket var lite för modernt för mig som har svårt för installationer.
- Och här har vi "Britta sitter fast i hålet också". Vaktmästaren förevisade nästa konstverk, vilket var mycket likt det första. Fast denna gång var prinsessan lila.
Mitt i mina funderingar över konstens vägar blev jag abrupt ryckt tillbaka till museigolvet igen:
- Vaktmästarn! Bråk i Salong SEEEEEEEEEEEEEEX! (Visst nämnde jag gallskrik tidigare?)
Vaktmästaren fick lämna mig åt mitt öde och ta tag i kombatanterna igen. Jag kände att det var säkrast att gå. När jag närmade mig utgången blockerades den av hundarna och den stränga rosa:
- Hade du BETALAT?
- Jo, jag stoppade i en peng i hålet.
- Kolla det! sa den rosa argt till sina hundar och som tur var hittade dom en snöbit bland snöbitarna som godtogs som bevis. Annars har jag blivit kvar i muséet.

Jag sällskapade med Vaktmästaren senare på väg in.
- Vilken kul lek, sa jag spontant.
- Lek? Vilken lek? Vaddå?
Med en uppgiven blick suckade han och vände mig (minuspoäng igen, jag min dubbelpuckade åsna!) ryggen. Hundarna reste sig på bakbenen och gick in, den stränga rosa såg ut som om hon aldrig varit museivärd och slagskämparna var bästisar medan dom planerade nästa rasts fajt. Det enda som avslöjade vad som nyss varit, var en mycket liten ung dam som ryckte mig i jackan och pekade på den rosa.
- Det var hon som satt i kassan, va?


I love you, kids.
// Eva.



-