lördag 24 januari 2009

En tonåring mindre.



Redan som liten en clown.

Vi firade lillebror igår. 20. Dessutom var det också mellanbrors tjugoandra födelsedag, men han är ju som bekant utomlands (Oslo) och får finna sig i att firas utan omhuldande föräldrar. Vilket troligen går bra - han har ju ett helt harem omkring sig som bakar kaka och sånt. Eller...???(= vink till haremet).

Firade alltså, lillebror fyllde år i torsdags, men vad är väl en torsdag mot en lördag? Jorå, det blev hallonsaft och två tårtor. Champagnen får han öppna vid senare tillfälle. Tårtorna var inköpta fixade och färdiga (tråktårtor!) och presenten av en helt annan dignitet än tvålkritorna på femårsdagen...

Vi har alltid gillat födelsedagskalas. När ungarna var mindre, det har jag berättat förr, så hade vi en rejäl julgransplundring och slog två flugor i en smäll med dubbelkalas. Jag hade tårtnoja eftersom det erbjöd ett skapande av något slag. Jag planerade tårtan flera veckor innan. Det blev ett antal, för först hade man ju kalas för familj och släkt, sen kom grannbarna och deras föräldrar och det blev nya tårtor. Jag tror jag ska skriva en bok: "Tårtor jag minns".

Särskilt kommer jag ihåg Ormtårtan, byggd som en enorm orm med chokladhölje och garnerad med E114, E321, E456, E985 och en massa annat onämnbart. Den gjorde succé. En annan var biltårtan. En enorm chokladbil som jag hittat i godisaffären fick trona på tårtan tillsammans med ett gäng Ahlgrens i rosa. Det har varit chokladspröjsade dekorationer, smågodis av alla arter, grädde i knallgrönt eller illgult, schackrutiga marsipantäcken och nalletårtor med morrhår av lakritsremmar. Jösses, det var nästan årets höjdpunkter!

Jaa, jag skryter inte om mina tårtbyggen, men lite kul var det allt. Och definitivt vill jag minnas det kalas vi var bjudna på till kompis Malin. Hennes tårta var krönt med BLÅ maränger! Snacka om att jag blev avis! BLÅ maränger. Av någon anledning var det inte lätt att få tag i blåfärg förr, så jag fick liksom en gigantisk svettattack av avund. Jag ville genast veta var man fick tag i blåfärgen. Det fick jag ju och sen minns jag att jag bakade blå kakor till något kalas där mor-och farföräldrar misstänksamt undrade om "det kunde vara bra, det där" att äta.

Färgerna flyter fortfarande omkring mig, men kanske inte i bakverken. Just nu, när klockan är tolv snart, kan man fånga det minimala dagsljuset i detta snökaos och måla en timme. Fortsätter med årsbilden, peppad av Maud.
Haregottdå!

6 kommentarer:

Evas blogg sa...

Nu när jag läser om dina tårtor drar jag mig också till minnes alla barnkalas och tårtor. Minne en traktortårta jag gjorde en gång och lilla tåget som jag satte tårtljus i och....kul var det. Jag längtar efter att få se din årstidstavla. Målar du den i akvarell? Hur stor? Ha en fortsatt skön söndag, som gjord för inomhushäng tycker jag.

Anonym sa...

Så snart jag läste om dina tårtor kom minnena åter av div "saker" som vi i grannskapet haft för oss....Vi körde "tema" när nån fyllde jämna, allt som den "fyllande" gillade. Och vem åkte på att göra dom tror du? Det blev stora skapelser med många E-nummer men kul var det.....Elgitarrer i naturlig storlek, Curlingbanor, Flygplan, Stora råttor, Jätte bananer, Hammarby flaggor m.m. Nu får jag väl göra en om året ..lilla barnbarnet skall ju också invigas i detta med tårtskapande, kul är det i alla fall även om det inte är helt "näringsriktigt", so what.. lite kul ska man ha..

Eva sa...

Eva: jag använder akvarell, akryl, gouache, vaxkrita, fiberpenna och glitterlim...Typ A2storlek, ska tvingas in i mitt huvud så att jag kan se året på ett annat sätt. Jag kommer att skriva om den.

Solan! Jag böjer mig underdånigast - Hammarbyflaggor och elgitarrer!!! Nästa gång sonen fyller ska jag kanske hyra in dig!

Ingemar Edfalk sa...

Hälsa T grattis från mig! En vacker dag kommer jag att komma ihåg det. Har inte han någon sida eller adress förresten?
/I

Anonym sa...

Det var inte ment som skryt, jag bara kom på alla gamla hyss som vi gjorde, men det skall erkännas att det var kul att se minen på "offret"....den var obetalbar..synd att man inte fotade alla...

Eva sa...

Vi svenskar är allt för rädda att vi ska råka skryta om oss. Skitfånigt, tycker jag. Lika bra att du vänjer dig, Solan, ingen sätter sig på en kvinna i sina bästa år med alla erfarenheter och hyss hon har med sig. Inse att du varit tårtgurun i trakten och borde fått pris för det! Som sagt - vi har ju allt för få bildbevis men den fällan går man ju inte i nu för tiden.