tisdag 26 maj 2009
Näckten
Tjänstvilligt fordon på väg.
Mellan Ope och Grytan
Locknesjön
Äntligen skymt av Näckten från Grönviken i Fåker
Resten av vägen blev det bil en halvmil. Mot Dödre...huvva.
Första landmärket när barna var små - inte så långt kvar när man kunde se "huset med den där nakna tanten på".
Titta noga. Ser du huset? Det gör vi.
Allt är sig likt. Var vi här igår? Eller för två år sen?
Eller tio år sen?
Eller trettiofem år sen?
Väggarna är klädda med konst.
Kylskåpet har i alla fall funkat sen det glada sextiotalet...Perfekt för surströmming och chokladpudding.
Och bryggan finns ju också kvar. Byggd och fixad till en av mina födelsedagar för jag var avis på grannen och ville sitta halvvägs ute i sjön och äta kräftor, typ.
Ja, bryggan är lite sliten nu, men den går att reparera. Ska höra med snickarn om han har tid. Det finns ett pyttelitet hus till som grabbarna målade med liv och lust en sommar alldeles innan datorerna gjorde intrång i livet. Då målades det till en mindre bergsprängare, driven av 8 batterier och med dålig mottagning för den som ville höra på radio. På bordet fanns spel om spöken och ungarna var mörkrädda på natten. Serietidningshögen finns kvar, skulle jag tro. Huset väntar på ytterligare pynt.
Nån gång blir det nog. Med barnbarna..?
//Eva
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Jag har ofta en känsla av väntan på något. Eller längtan. Jag vet inte vad det är, det finns där, subtilt. Ibland har jag kopplat den till ...
-
….då packade vi motorcykelväskorna och for mot havet och Höga kusten. Det är nåt skumt med Höga kusten. Jag får lite obehagskänsla då jag ...
1 kommentar:
Vilken skatt ni har!
Skicka en kommentar