I går kväll på en rolig fest fick jag höra detta:
"...men du är väl en som har fina barn, du!"
Fina, i bemärkelsen trevliga. Ja, det har jag hört förr och känner mig omåttligt stolt över. Men det här var speciellt. Varför? Jo, det kom från en av mina ungars vänner, en grabb på dryga 20 och minst lika fin. Men det var sagt med så mycket värme och innerlighet att det rörde mig oväntat djupt. Det var det sista jag tänkte på innan jag somnade och det första som föll i min tanke då jag vaknade i morse.
Eva
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Jag har ofta en känsla av väntan på något. Eller längtan. Jag vet inte vad det är, det finns där, subtilt. Ibland har jag kopplat den till ...
-
….då packade vi motorcykelväskorna och for mot havet och Höga kusten. Det är nåt skumt med Höga kusten. Jag får lite obehagskänsla då jag ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar