Ända sen jag var liten har fotoalbum betytt mycket.
Man tog fram och tittade, minns den gamla goda tiden och drömde sig tillbaka, förfasade sig över modet och undrade var den där Torhilde tog vägen egentligen. Att se sig själv brukar väcka en viss förundran. Tänk hur man såg ut. Tänk hur man tänkte. Tänk vad man inte visste. Tänk vad man inte ännu gjort...
Även om fotograferandet numera är digitaliserat och man kan göra en massa skojiga saker med bilder på nätet så måste jag säga att inget går upp mot ett album med "riktiga" foton. Ett tag undrade jag om det skulle försvinna i och med datorns intåg i var och varannans hem. Men jag misstänker att en ny industri försöker motverka - scrapbooking. Jag har nog scrappat sen jag var sexton, det ingick liksom i min filosofi hur en berättelse skulle se ut, bokstavligen. Bild och text skulle smyckas med tillbehör såsom små minnen i form av brev, kvitton, urklipp, restaurangnotor och biljetter. Till och med kolapapper... ifall det nu var av vikt att spara.
Numera kan man köpa ett skrynkligt kolapapper och sätta in som accessoar. Jodå, det blir fint och jag gillar att det finns fler än jag som kan sitta i timmar och drömma över sax och lim och småsaker. Det är kreativt. Huvudsaken är att man får spara sina bitar ur tiden på sitt sätt.
För visst är fotot en bit ur tiden. Tror det var min käre bror, som är proffs, som sa det och jag håller så innerligt med. Det är inte bara fotot utan allt som hände runt omkring. Man minns situationen, det dyker upp minnen om varför bilder togs, hur det luktade, hur det lät, vad som hände sen och hur det var att stå där bakom kameran. Vem var man då?
Fundera på det!
//Bildfröken
.jpg)
En öl på en trevlig bar i en trevlig stad med trevligt sällskap.
övernattning på vinden
spökar det här också?
och så sprang han upp på kullen...
slagen hjälte efter kalaset
kanadensaren
2 kommentarer:
Gamla foton är helt uotstanding. Och fotoalbum. Underbart att bläddra i dessa minnesrika pärmar. Nu måste jag beställa papperskopior av massor med bilder känner jag.
Jaha, eftersom jag är proffs (=livnär mig på det, så det stämmer ju) så måste jag ju komma med en proffskommentar här.
Jämför ett foto med en teckning. Ta t.ex. någon konstnär som jobbade innan det fanns kameror. Då gjorde man skisser för att förstå hur saker och ting såg ut och hängde ihop och komma ihåg det när man kom hem på kammarn. Det behövde ju inte vara i något konstnärligt syfte utan kunde vara en anTECKNING fast det idag bara kallas teckning.
En teckning från t.ex. 1700-talet är en pryl. En sak som man kan titta på eller t.o.m. äga. Ett foto från 1800-talet är inte någon pryl. Det är ett fruset ögonblick tid. Oskiljaktigt från just den egenskapen. Så även om uppsåtet var att anteckna något för att minnas, så blir inte teckningen samma sak som fotot. Eller?
Skicka en kommentar