...ner kom hon.
Det kändes rätt bra idag. Tog mig ner med belåtenhet efter sju åk. Det första vill jag inte ens tänka på.
Höjdskräck, fartskräck, snöblind och förlamad. Skräckslagen bestämde jag att jag ALDRIG mer skulle åka skidor. Men ner kom jag ju. Och med tiden, solen och makens hejarop så ok, då. Min skadade fotled är dubbelt så fet men what the f*, som hårdingarna säger. Jag kommer att jobba vidare på saken. Nåt är det. Annars skulle folk inte betala. Är det inte kul så ska det bli!
//E.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar