Ett par vykort till brorsan och alla er andra som inte fick några....

Hej!


Här kommer hälsningar från London. Vi har det bra. Vädret är varierande men det är ju vi vana vid. Hotellet är bra och ligger centralt nära Hyde Park. Vi har shoppat, åkt på sightseeing med båt och buss och besökt kända platser. Det bästa med resan är nog båtturen på Themsen och besöket på Jamie Olivers krog där vi lyckades boka bord för några veckor sen.

Allt väl från fyra par trötta fötter. Hälsa grannen!
 

PS:
För det första: jag hade aldrig den där wow-känslan. Vad skyller jag det på? Det mesta beror säkerligen på mig. Inom mig tänkte jag på hur pass stor skillnad det är nu mot då, när jag var i London på 70-talet. Men också på internationalisering och engelskan som ett vardagsspråk hos oss också, samt all information som vi överöses med. Allt kommer närmare på gott och ont  (jag tycker faktiskt mest på gott) och världen har som sagt krympt. Alltså infann sig inte lyckoruset av att befinna sig i en världsstad (vad fanken menas med det?) utan mer en sällsam känsla av att se genom våra ungdomars ögon. Dom har aldrig varit där.

Jag letade efter något och kanske fann jag det en sen kväll på Trafalgar Square där vi satt i skymningen och tittade på människor. Det handlar om att vara på en historisk plats där helt plötsligt hela världen går förbi, representerat av ett par personer från alla hörn som finns. Fattar ni? För övrigt lyckades jag irritera mig på en hel del. Till exempel tyckte jag att Picadilly Circus var för litet och ointressant och inte alls som på det där vykortet från 1976 och som jag minns det. Och att Madame Tussaud's var förstört av vildsint kommersialisering, där musik vrålade, folk skrek och skrålade och klättrade på dockorna för att förevigas i knät på Beatlarna eller med armarna om halsen på Brad Pitt. Utrymmet att se var noll, än mindre att röra sig. Och att jag inte har med mig säcken full av engelska böcker till mina unga elever. ( Men det beror mest på att jag alldeles glömde bort att leta antikvariat. Eller så hann jag bara inte.) För övrigt var det bra och jag klagar inte - jag har det bäst som har fått möjlighet att göra detta och jag skulle utan tvekan åka tillbaka men först Paris. Eller så.

Jag skickar här ett antal vykort och låter bilderna tala till er med en liten kommentar till.  Vi hörs när jag återkommit från bajkeräventyret i Norge. // E.

 

Utsikt från en flygstol.




Ett härligt kaos på Portobello Road, lördagsmarknad.
 Inget som en sakletare missar!



En busstur runt valda delar av stan tar oss över
Tower Bridge, bland annat.

Interiör från Jamie Oliver's restaurang Fifteen - ett
efterlängtat och tidigt inbokat besök. En verksamhet som
ligger mig varmt om hjärtat då han tar hand om och
utbildar ungdomar som behöver stöd för att tro
på sig själva och livet.
Värt vartenda öre - både mat och service.

London Eye - nej, vi vågade inte åka.
Ungefär 25 personer får plats i varje
litet ägg och det tar runt 30 minuter att långsamt åka runt.

Kristallkrona på Harrod's.
Den är mer än tre meter lång (hög?) och Thomas
funderade på att köpa denna till sin lya.
Bara att punga ut med några hundratusen.

Visst är det London?

Skomode.
Dock blev det sportskor på mig
och glitter och glamour på prinsessan.
Vi hoppade över hajdosorna.

Kreation av dasspapper. På Ripley's Believe It or Not.

Turistfälla?

Soho. Ett gäng Hare Krishnaiter rockar loss.
Glad stämning kan jag tala om!

Hästhuvud i Hyde Park.

Lilla Manhattan.

Trafalgar Square.

Dukat till frukost i en källare på Sussex Gardens.



En känd vetenskapsman förevigad

 i vax - Madame Tussauds.

En av de få som inte var behängd

med fans runt halsen så att det gick att få en bild......

Textförfattaren i världens största gungstol på Ripley's i London.