måndag 26 september 2011

Söndagen i bild. Också.

Vi hade ju bestämt att söndagen skulle ägnas åt lite motorcykelåkning.
- Åt vilket håll? undrade maken
- Jag har en obestämd längtan till Slagsån, sa jag.
Utan att blinka bestämde han att vägen dit går över
Rödön och Alsen. Det är så det går till. En föreslår ett diffust resmål,
den andre drar till med vägval. Själv samlar jag just nu på platser både i text
och bild. Och jag hade ett ärende till Slagsån, tro det eller ej.
På Rödön blommade klöverängen, precis som vilken sommardag som helst.


Alsensjön - blank som en spegel.


Alsen och Åreskutan.

Vi passerade Slagsån och fick inte stopp förrän i Vålådalen. Tänk hur det kan bli...
När vi ändå var där (och blev blåsta på kaffe då allt stängdes igår) tog vi
en liten tur till Nulltjärn. Detta överjordiska paradis väl gömt mellan fjälltopparna. Här
har ungarna pinkat i vattnet och byggt sandslott. Här har jag själv som barn slagits med getingar
och druckit guldsaft och ätit mammas kanelbullar i matsäckskorg.

Nulltjärn

Nulltjärn

Värst vad fort dagen försvinner. Vi anade ett väder som ville grumla sikten och
det gällde att ta sig hem innan det blev skymning och alla djur dyker upp. Vägen till
Vålådalen bjuder på fin åkning kan jag tipsa om. Det är annat det än när man
var liten och spydde redan i Edsåsen....

Storån

Storån

Ungefär här, med utsikt över Edsåsen och Åreskutan, fanns ett kafé när jag var fjortis.
Där jobbade en tjej som jag pratade lite med när min fikaturnerande familj hade hittat denna pärla
till plats. Lite senare möttes vi vid ett elevskåp i plugget och kom att sitta bredvid
varandra i klassen. Sen hängde vi ihop dygnet runt i tre år.

På hemvägen åkte vi tillbaka till Slagsån. Utsikten över Ristafallet fångade jag precis
från den plats jag sökte. Tyvärr fann jag inget - trodde jag skulle hitta spår efter
en koja jag och ovan nämnda polare byggde oss en gång. Inte ens fiket finns kvar. Jo huset, men
inget fik. Ser inte ut att vara nåt livligt ställe Slagsån, precis....

Men vackert....

Hemåt över Alsen igen, förstås. Håll med om att det är sagolikt vackert.
Vi hann precis innanför dörren innan mörkret nafsade oss i hälarna. Då var det
rätt hippt att krypa ner i sängen och erkänna att det var kallt på hojen, trots
vinterhandskar och fleece. Men halva oktober borde ju vara åkbar...
Ja, ja. Huset ska storstädas nån gång också. Man kan väl inte bara tänka på nöjen.
Godnatt ! // E.

5 kommentarer:

Ingemar Edfalk sa...

Vare Annas?

Ingemar Edfalk sa...

Varför så små bilder? Jag vill kunnaklicka upp en som iaf är lite större :-(

Eva sa...

Hej Skenbild! Jo, jag såg det själv, nyss. Förminskade bilderna för det går smidigare att lägga in dessa i bloggen, eller i alla fall var det så vid nåt tillfälle tidigare och sen har jag bara fortsatt. Jag provar att göra normalstora, så far vi se.
Och jo, det var Annas fik. Trist att det inte finns.

Ingemar Edfalk sa...

Undrar var det blev av bords jukeboxarna.

Evas blogg sa...

Fina bilder i fin natur.