I och för sig brukar det ju vara den här tiden dom får komma fram, men jag har liksom hållit dem på sparlåga så länge ingen snö fanns att gotta sig i. Jag baxade ner lådan, öppnade den, och genast vällde det ut tomtar. Det kändes bra. Som om allt är i sin ordning även om världen snart går under av naturkatastrofer och människans ondska.
Där fanns tomten med renen och släde i ljusgrönt. Femtiotalsgrönt. Och tomten med stopet. Han som ännu har prislappen kvar: 70 öre, skrivet med blyerts. Där fanns tre små vänner helt i porslin med kalasbyxor och koltar i tomterött som svärmor överlämnat i min vård med uppmaning att vara rädd om! Där fanns kottomtar, toarulletomtar, trätomtar, garntomtar, pinntomtar, papperskuletomtar och halmtomtar.... Alla kärleksfullt tillverkade av barnahänder på den lyckliga fritidstiden. Då när tomten ännu fanns.
Där fanns änglar och kylskåpsmagnetstomtar och en och annan i plast. Och alla mina egna inköpta, minst en ny varje år. Det är liksom något tryggt över tomtelådan. Ändå hajar jag till varje år då jag öppnar den och tomtemasken som ligger överst glor på mig ögonlöst. Jag stirrar alltid tillbaka medan jag funderar på var jag ska göra av den. Jag tänker inte slänga den. Den har bidragit till många fniss kan jag avslöja.
Först har vi ju faktiskt tomtat i den. Alltså - knackat på fönster, typ. Innan jul. Våra ungar har alltid julbadat, en ritual som alltid skett kvällen innan julafton och då har tomten knackat på fönstret och ungarna har skrikit skräckförtjusta och förstått att julen är ett faktum. Det är nåt jag haft med mig hemifrån min barndom. Vi julbadade också. Och lika säkert som solen går upp knackade det på källarfönstret kvällen den 23 december och vi hoppade upp ur badkaret och slet gardinen åt sidan för att se självaste tomten.
För er som undrar - vi badade även när det inte var jul. Det var bara det att julbadet var badet kvällen före julafton. Det hette så. Tomteknackningar ingick!
Tomtemasken har därefter varit på en bättre maskerad en sommarkväll (jösses, va oigenkännlig man blir - kanske man ska råna banken?), hängt på köksväggen som prydnad en jul (fy, va makabert! sa mamma), men även monterats i ett fönster så att kvällsflanörer som vill smygtitta in i skydd av mörkret ser en gloende tomte skymta bakom gardinen. Det sista har faktiskt gett upphov till glada skratt, kanske mest inuti huset, men faktisk även utanför.
Ja, det finns mycket roligt man kan göra med tomtar. Men en sak är säker, när tomtarna kommer fram då börjar det lukta jul på allvar. Tomtemasken få ligga till sig ett par dar till. Återkommer med nya äventyr.
 |
| Tomte som hängt med sedan 1956 |
 |
| Textförfattaren 1958 eller så... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar