söndag 5 februari 2012

Planer

Vi planerar.

Ska vi åka till Toscana? undrade jag.

Maken rynkade pannan och gjorde en hastig överslagsräkning i huvudet vilket slutade med ett njaa, vi bör ha mer i kassan och mer tid. Tid till att fixa kassan, alltså. Han är ekonom, jag är påhittare. I alla fall när det gäller såna här saker.

Men du! sa han sen glatt, vi kan ju alltid åka båt till Tyskland och sen vips är man ju inne i Polen och va sägs om Warzawa, Prag och Budapest? Va? Fint, det....Billigt dessutom.

Jaha. Jag måste övervinna en viss obehagskänsla då det gäller att åka österut. Jag kan inte direkt sätta fingret på vad det är. Det är ungefär så här: Till Prag åker man med buss eller flyg (kanske med ett gäng pensionärer?) och till Rivieran och Toscana åker man hoj lätt som en plätt. Prag, Warsawa och Budapest är gråbruna medan Rivieran och Toscana är ljusgröna. Ja, ni vet att jag tänker i färger, va?
Alltså, vi sitter nu här och saker börjar hända. Lite surfning på nätet för att kolla vägar och andras erfarenheter. Lite småkoll på hojgrejer. Lite funderingar på vad som kan vara intressant att se. Just nu känns sommarn långt borta och Prag ännu längre bort. Jag behöver nog bli övertygad innan jag känner hundraprocentig entusiasm. Å andra sidan har jag aldrig varit där medan jag faktiskt har besökt Rivieran en gång i min gröna ungdom. Hur det var har jag få minnen av, mest beroende på att jag var mer intresserad av mitt ressällskap än platsen i fråga. Jag var också mer intresserad av hur länge vi skulle kunna hålla oss borta med dom fickpengar vi hade samt huruvida vi skulle överleva allt konstigt vi åt. Och drack med, för den delen. Vi var i Nice och skulle ta båten över till Korsika. Fattiga som vi var sov vi på kajen under bar himmel i sovsäckarna på marken för att inte missa båten nästa dag. Oj, oj, oj...att vi inte blev rånade. Eller blev uppätna av nån giftspindel. Sånt händer nog inte i Prag...

Detta tål att fundera på. Tills vidare virar jag in mig ännu ett varv i fleecen och bestämmer mig för att det är ett äventyr att bara ta sig till jobbet i morgonbitti i 26 graders kyla. Motorcykelsafaris i Östeuropa känns ljusår bort.

/E

2 kommentarer:

Ingemar Edfalk sa...

Det finns ju Google Earth också. Så slipper man lämna sängen :-)

Eva sa...

Ok - word!