Därav min bloggfrånvaro. Jag hade liksom hoppats på att på ett par veckor (MAX) skulle jag ha en flashig hemsida med sjutton underkataloger till var och en i familjen som vill vara med och så skulle jag hänvisa dit när tanter kommer och frågar var jag har min ateljé alternativt affär. Det händer nämligen att tanter frågar om det.
Nå, tanterna har fått mitt mobilnummer och jag har blåsor på fingrarna av allt tangentpickande och dessutom har jag utökat min svärordlista med några fler mustiga påhitt.
"Du behöver inte veta något om hemsidor. Med några enkla tryck skapar du din..." Blablabla. Just nu har vi en kycklinggul påskdesign på vår hemsida för att jag känner för det. Min familj är icke tillfrågad. Eller jo, en son nickade förbindligt, liksom, då jag visade honom var han kunde be SINA tanter kolla upp honom. Han är musiker. Då behöver man ha en hemsida. Han kan få plats i min, som en av kycklingarna.
Skrivklådan kom som ett brev på posten efter ett par veckor. Det är ju bra. Jag ska nog ha kvar bloggen, den är betydligt mer lätthanterlig än nåt sprättans hemsideprogram. Saken är bara den att det vore fint att ha bildgalleriet nånstans eftersom jag ritar rätt mycket just nu och tanterna vill köpa mina teckningar. Det gäller att smida.
Men för att inte fastna vid datorn och vara en dålig förebild för mina vuxna barn så tog jag tag i altanskurningen igår. Altanskurandet tillhör sommarfestligheterna i mitt liv. Det brukar börja i maj då första värmen kommer och efter en dags underbart skurande, pyntande och pimpande blir det grillmiddag med en första sittning i den såpdoftande Vita Världen. I år var det regn, 6 grader varmt och jag hade tre tröjor på mig. Men det ska ju ske. Och jag kunde ju som sagt inte glo på skärmen hela lördagen.
Såpa luktar det inte, den var slut. Fick bli Ajax. Penséerna kanske överlever kölden, de lyste ju upp sin plats, så klart. Brandslangen trilskades och sprutade ner halva mig då jag skulle skölja golvet varpå jag fick rysligt ont i halsen i kylan. Men då jag väl börjat gick det ju inte att sluta. Jag framhärdade och slogs med prylhyllan och allt björkskräp som grannens bautaträd förser oss med. Rikligt, kan jag säga. Jag dränkte björkfrön i Ajax och frös om tårna och röt åt familjen att sätta på ugnen. Nån grillning var det inte tal om.
Då kom sommaren haltande på mitt våta golv. Jag slängde mig ner platt på mage och glömde halsont och kyla. En stor humla makade sig fram. Var hade den stackarn sovit? I nån gammal kruka med plastblommor?
Jag avslutade rengöringen av Vår Vita Värld och gjorde humlan sällskap en kvart. Den travade på. mer kavat för varje minut och styrde målmedvetet mot den vita spetsgardinen med pappersrosorna. På nåt sätt kändes det som ett hopp om att sommaren är på väg. För då bor det humlor på vår altan. Stora, tjocka, feta och mjuka ser dom till att det blir stämning. Dom bor i prylhyllan, det vet jag. Där skulle jag också trivas. Bland björkfrön och stadsdamm och en skvätt Ajax.
Varsågoda - ett antal altanbilder att njuta av....direkt från Vår Vita Värld.
Hejhopp!
2 kommentarer:
De där humlorna som kommer fram nu är honor allihopa. Det är bara dom som överlever vintern och letar nu efter en plats att boa och föda ungar så att det blir ett nytt humlesamhälle. Läste någonstans att det går att bygga bon åt dem ung. som man bygger fågelholkar. Hannarna lever bara under en sommar, jobbar dygnet runt och dör sedan av hjärtinfarkt. Endast honorna kan stickas.
Å nu ser jag en jättestor geting utanför fönstret, den försöker ta sig in. Undrar om samma gäller för dem?
Jag ska ta fram fågelholken igen, dom har bott där förr:)
Skicka en kommentar