Ta vara på livet! Rapport från Tegelbruksvägen: Sen kväll

torsdag 7 juni 2012

Sen kväll

Klockan är över tio på kvällen och solen sticker mig i ögonen. KOM DETTA IHÅG I MÖRKASTE JANUARI! säger jag barskt till mig själv. Jag lovar. Men ändå är det svårt när den tiden kommer.

Alla löven är på plats, gräsmattan klippt och räfsad (vi har alltid höjanna för vi är alltid för lata för att klippa i tid...) och rabatten har gjort sig till i år igen och växt fortare än jag tänkt och tagit med sig femton nya sorter jag aldrig sett. Eller i alla fall nästan aldrig sett. Typ brännässla, maskros känner jag ju igen, men dom andra....?

Nåväl, här sitter jag i alla fall. I ugnen steker sista pajen, på bänken står fyra färdiga. Smörgåstårtedelarna ligger i kylen i väntan på att bli ihopmonterade. Cupcakesen (muffins för oss vanliga) är dekorerade av stolt studentska, med hjälp av blå glasyr och glada tillrop av sockerbokstäver. Halvtio körde jag henne i säng. Det är det som är charmen med att dom har ena benet i hemmet och det andra i nytt bo. Sover man hemma hos mor får man finns sig i att bli omhuldad. Champagnefrukost sju. Hon kommer att kliva upp fem och göra sig snygg(are), jag vet. Alltså styrde jag upp sovtiden, vilket föll i god jord och hörsammades genast med frågan "...och jag kan bara lämna bordet så här?"

Japp, sa jag, bara hoppa i bingen. Du ska väl vara ute hela nästa natt? Jodå, det skulle hon. Och bordet som hon lämnade - det skulle jag kanske ha fotat och lagt upp här. Men sådan mor, sådan dotter, så jag struntade i det. Men det hade varit kul.... Det påminde mig om den gången jag fick för mig att ge mina bildelever fria händer en förmiddag i bildsalen och sen komma på att vi inte hade så lång tid på oss som jag trott och berätta att vi måste hinna käka och att det var hamburgare till lunch. Efter att en hord hungriga tonåringar skenat över färg och redskap för att skyffla in skräpmat stod jag kvar i förödelsen och funderade då med på att fota. Jerusalems förstörelse kanske kunde vara ett jämförelsemått. (Jo, dom städade efter lunchen, tro inget annat om mina gullungar!)

Ja, alltså det såg likadant ut i den del av köket jag hade tilldelat mig. Men min del var mer fet. Hennes var mer socker. Suckelisuck. Karamellfärger, philadelfiaostrester och florsocker, blåa och silvriga sockerkulor, minimarschmallows och karotter och jordgubbsströssel.... Ljuvliga festtider!

Jag har städat. Jag har tid att fundera nu. Skönt. Jag måste känna efter. Vi har inga planer för sommaren och det har inte hänt på flera år. Jo, kanske ett glapp där när kidsen plötsligt inte ville åka på semester med oss och blev stora. Det känns konstigt. Hojen är klar för besiktning efter lite jobb av mekanikern. Både Nordnorge och Skåne drar men också trakterna kring Vänern och Vättern. Ja, det är nog bara att åka. Bra man har det....

Så sakta hinner sommarkänslan ikapp och jag tror att det började i går kväll på Frösön. Nu är det bara timmar kvar till sommarlov och frihet. Men först en student - den sista! Och som alltid blir vädret vackert. Oboy... Lite bilder att fundera över: