Oj oj oj...tiden går....

Ja, nu märks det genast att sommarlovet är slut och arbetet tagit vid. Det kreativa utrymmet i hjärnan upptas av svenska- och bildundervisningsidéer. Jag funderar ikväll på varför det ena tar ut det andra så till den milda grad att det inte finns utrymme för eftertanke.  För så är det ofta.

Just nu är det jobbet och jag går in i rollen som lärare och lagarbetare. Tusen idéer ska sjösättas och tid för hemmamys med penseln i hand minskar. Samt tid för tangentbord. Så är det.

Jag såg mig själv här om dagen som på film. Arbetslaget är nytt, nya medarbetare och gamla ska lära känna varandra.. Vi har en del att fila på , minst sagt. Vi ska jobba ihop oss. Vem är du och vad vill du? Vem är jag och vad vill jag? Vilka barn möter vi? Vad är vårt huvuduppdrag och hur ska vi jobba mot målen tillsammans på samma sätt? Tusen frågor ska stämmas ihop och synkas och sen ska vi koka ihop vad som ska göras de första två veckorna. Det är alltid samma sak och alltid lika rörigt och slutar alltid lika bra.

Vi har sprungit om varandra med kritor, papper och klasslistor, vi har mötts kring lektionsidéer och samarbetsuppgifter, vi har fikat och skrivit listor på vem som ansvarar för möten och kaffe, vi har funderat över elevers behov och diskuterat skolans mål och handlingsplaner och lärares enskilda uppdrag i olika grupper. Vi har städat  bokhyllor och klassrum och skåp och möblerat om och gjort placeringar och bestämt vem som ska rastvärda när och var. Vi har stulit tid vid våra skrivbord för enskild planering som ska stämmas med andra, vi har haft elevkontakter, föräldrakontakter och snack med rektorer. Möten, möten och åter möten.

Som sagt - på fredag eftermiddag när alla gått hem satt jag kvar och såg för mitt inre mig själv på film. Vem är jag egentligen, tänkte jag då? Vad sysslar jag med?

Jag arbetar med ungdomar, kom jag fram till. Jag vill att alla ska ha glädje av att läsa sig till nya världar. Jag vill att alla ska veta hur viktigt bildspråket är. Jag vill att alla ska berätta sin egen historia och känna sitt värde som människa. OK, då får det ta upp allt tid av min kreativitet just nu. Det är mitt uppdrag.

Jag återkommer med rapport från livet snart. Lev väl. Det gör jag.
/E