Det händer mycket nu...

...brukar David säga. Och sen hör man inte så mycket mer än enstaka livstecken. Livstecken som frammanats av den undrande modern eller fadern.

Nå, jag är väl inte sämre. Här händer också en del, kan jag väl säga.

Här om kvällen kände jag det där suget som så tydligt uppstår i hjärnan då jag får lust att lära mig något nytt och har all nödvändig litteratur framför mig. Jag känner igen det där, det går inte att hejda och sen blir man liksom frälst av bokstäver och bilder och aha-upplevelser. Det är knappt man kan sova.

Jag sliter ibland mitt hår för att hjälpa elever att läsa och förstå, att skriva några rader och få till ett sammanhang. Att uppleva äventyret med en bok - det ska ingen behöva leva utan. Men det finns ju alltid någon som inte är med på tåget och jag behöver verktygen. Och tänka sig, helt plötsligt uppstår detta verktyg i form av studier å ämbetets vägnar. Helt enkelt en gedigen kurs i hur man kan lära sig att förstå mer av sin läsning. Själv blev jag helt lyrisk då diverse uppgifter att öva på i boken får mig att se tillbaka på en litteraturspäckad barndom med högläsning och glada utrop för varje bok man packade upp till jul eller födelsedag. Jag hade tur, jag. Eller kan det vara slumpen? Eller rent av en mammas oerhörda klokhet som insåg att vi behövde läsas för och det rejält. Undrar om hon till fullo förstod vilken tjänst hon gjorde oss? Jag hoppas och tror att mina egna barn har haft samma möjlighet. Bokkassarna står kvar på vinden och avslöjar i alla fall en del.

Jag har alltså framför mig en oerhört spännande kurs med massor av roliga och intressanta övningar. Helt plötsligt kanske jag tipsar er om en övning som ni kan gotta er i här på bloggen. Jag kan tänka mig att jag tidvis kommer att slukas och då blir jag så där tråkig som jag bara kan bli när jag rabblar lösningar på världsgåtor inom mig - sånt som händer då jag lär mig nåt jag längtar efter att kunna.

Förutom detta har jag även ledsnat på att inte kunna fixa en hemsida att marknadsföra små fiffiga hantverk på. Alltså nappade jag på en kvällskurs och snart ska min hemsida vara klar. Det är evigheter sen jag gått en kvällskurs och funderar på hur man är då. Vad säger man och vad gör man? Fikar man med polarna och är less på alla läxor? Sista kvällskursen jag gick på var kroki. Tror jag. Jag minns innan dess en oändlig radda akvarell, blyerts, batik, porslinsmålning och pyssel med pärlor. Just nu är jag tillbaka i bildsalen i Järpen, känner jag. Jag känner till och med lukten av klister och möter en ny kompis som är kär i samma kille som jag. Därför blir vi bästisar ett par veckor. Jösses, kvällskurser kan leda till vad som helst, tydligen.

Ytterligare händer det att jag har inbjudits till att vara med i en kreativ grupp igen och vi har till och med lyckats hitta en lokal där vi kan kreera, ha happenings, sälja, sjunga, uppträda, softa...vad vet jag. Själv ska jag göra pappersaskar med överraskningar för barn i. Häpp!

Utställning väntar i allhelgonahelgen och till mitt rum har hundra änglar kommit i form av färgeldoradon jag inte kan eller vill styra. Så nog händer det saker alltid.

Bortom detta har jag en del jobb att sköta.

Och dom här får vänta....

//E