lördag 9 februari 2013

Nattens drömmar

Alla dessa drömmar....

Just nu har jag en period av drömmar. Ofta handlar det om ödehus, hus som ska renoveras och övergivenhet. Jag har ingen aning om vad det betyder.

I natt kämpade jag mig upp ur en knäpp dröm där min brors familj och min egen bara gick iväg och käkade på restaurang i Åre medan jag letade en laddare till min telefon. I den regngråa kvällsdimman hittade jag min vän som gärna skulle leta upp en laddare bara jag hjälpte henne städa en affär innan gästerna skulle dyka upp...

Dessutom hade jag en kexchoklad med mig som hon kommenterade att jag åt. Jag förklarade att det var det enda jag hittat då jag inte ätit sen dagen innan och nu visste jag inte ens om jag skulle få nån middag för alla hade lämnat mig och gått på restaurang och jag visste inte var. Snyft. Hon tog av sig gummihandskarna och släppte skurkäppen för att leta en laddare och då var min telefon spårlöst borta helt plötsligt. Naturligtvis. Fattades bara att jag skulle trampa sirap också. Förgäves letade jag i mina spår tillbaka en stund, men hopplösheten tog över och jag gick tillbaka till den gapande tomma affärslokalen med såpskurat trägolv. I ett hörn med ljus, vackra stenar och en vattenskål hade min vän arrangerat telefonkabeln bland stenarna och sa att jag nog kunde lägga min telefon där.

Nå, senare kom jag hem, hem till mitt barndomshem, och där var alla och höll på med nån sorts förflyttning av saker i de stora tomma rummen. Den som stod längst ut var min bror som fick ta skopan med ovett för att de bara skitit i mig och käkat i lugn och ro utan att ringa och fråga var jag tagit vägen. Hans fru sa dock att "jag sa ju att vi skulle ringa!" (En eloge till min goa svägerska!) Vad de andra sa till sitt försvar det vet jag inte. Stämningen var mycket deprimerande, kan jag tala om. Alla klafsade omkring i snösörja och världen var lilasvart, på nåt sätt. Samtliga ungar försvann dessutom  bakom vedboden när jag uppenbarade mig i mitt gamla hem, upprörd och övergiven.

Vid det här laget vaknade jag som tur var och försökte ta mig ur drömmen. Det skulle vara toppen att få veta vad det handlar om. Jag känner mig inte direkt övergiven.

Jag tror att jag ska söka upp en drömtydare. Kanske får jag då uppmaningen att ge igen, så huka er ni som inte ringde och letade mig när ni satt och smaskade i er finmiddag på restaurang utan mig! Och försök inte med nåt trams om att ni alla ringde mig för telefonen kom fram senare och det fanns INTE ETT ENDA missat samtal!

/E

2 kommentarer:

Ingemar Edfalk sa...

Meh... Hur lätt tror du det är att ringa när du inte har nån ström i luren..

Eva sa...

Ingen hade ens försökt...och förresten kan man alltid ringa en vän.

När en ny årstid håller på att födas fram...

...blir jag alltid så trött. Det är som om jag själv är med och krystar. OK, liiiite lättare förlossningar har jag framåt vårvintern. Men ...