Sista januari - städdags.

Det är slut på den långa vintermånaden. Dagen är två och en halv timme längre. Det märks. Två och en halv timme att fylla i verkstan. För en gångs skull prioriterar jag mitt pyssel med färgerna. Och då gör jag som alltid - jag sätter igång med allt på en gång utan att veta riktigt vad jag vill göra. Jag inser att det är mer terapi än konstnärlig verksamhet. Dessutom har jag alltid ena fingret i bildsalen, på nåt vis, och vad jag än gör funderar jag på vad jag kan använda det till. I jobbet.

När jag är på jobbet funderar jag tvärtom. Undervisar jag i tuschteknik funderar jag sen på vad jag kan göra av det....Livet är konstigt. Men i slutet av januari brukar jag vilja nytt. Jag började med att öppna datorn efter en trevlig shoppingrunda med Therese (ja, vi handlade grönsaker, potatis och tvättmedel), så längtade jag efter boken om kungen och viloläge. Men jag har en ovana som ibland driver min omgivning till vanvett: jag får nya infall hela tiden för varje steg jag tar, det vill säga går jag in i köket och packar upp varorna och öppnar kylen och ser mat som bör ompackas och frysas gör jag det innan jag packat in klart och stängt kyldörren. På vägen till källaren och frysen kan jag snubbla över datorn, tar fram den, lägger kylmaten på bordet, öppnar datorn och kollar mailen där det finns ett brev från A att hon vill köpa ett kort med en brud på (kan du måla dit en prins också?) och så reser jag mig, går upp i verkstan, tar fram penseln och pennorna, börjar rita.....ja. Det som skulle ner i frysen ligger på bordet bredvid min surrande dator med mailen öppen och - har jag tur - har jag i alla fall stängt kylskåpsdörren....

Nu är visserligen shoppingrundan inpackad i skåpen, men datorn stod i vägen för min väg till sovrummet och kungaboken. Jag ska bara, tänkte jag i vanlig ordning och bestämde mig för att städa bilder. Hårddisken bågnar och jag faller i trans över ögonblick jag sparat. Titta här, innan de förpassas till pappersalbum och extern förvaring till tidens ände.

Vad har dom gjort med Remonthagen???

Som när man var liten och det var vinter.

Finaste 24-åringen vi känner

Midnatt - sömnlös. Fullmånen tar in köket.

Kullarna - älskad lekplats

Verkstan, mitt hål i väggen

Födelsedagsfirarna

Över isen på Storsjön

Jämtlandsvinter

In i dimman.