Lämna mig inte ensam en lördagskväll!

I lördagskväll inträffade det osannolika att jag var ensam hemma. Jag som älskar att skrota omkring i kåken i ensamhet medan dagen sakta passerar. Som jag älskar att pyssla och njuter av att äga min tid och rymd. Men en lördag....hallå!

Lite tagen på sängen blev jag allt, som man säger. Att maken skulle på kalas var redan inplanerat sen länge, men att inga ungdomar ville hälsa på eller äta helgmiddag var en överraskning. Alla hade nåt på gång (vilket naturligtvis var helt i sin ordning, hemskt vore det annars) men jaaaaaag då. Så kändes det i alla fall. Fast allvarligt talat tror jag att det var mörkret och slutet på sommarn och början på ett långt arbetsår med nya bekantskaper och allt sånt. Eller så inte.

Lördagar är viktiga i vårt liv, upptäckte jag då. Alla har sina vanor, så och vi. Morgonkaffet på sänghyllan och lång och noggrann läsning av tidningen tillsammans med maken samt en massa småprat därtill. Långfrukost medan planer för dagen smids. Sen kommer den där lördagskvällen med gomiddan med eller utan vänner och sen kvällsmyset ute tills det skymmer med pyssel i trädgårn eller inne i soffan med tända ljus. Sånt sker bara på lördagar.

Alla tänkbara lördagsnjutare jag hade i närheten tycktes sticka iväg åt olika håll. Från tidig eftermiddag till natt skulle jag vara ensam i huset! Medan kvällssolen stekte och ALLA andra grillade och ALLA andra satt ute med polarna och hade trevlig på sina altaner var jag lämnad åt mig själv. Surt stängde jag dörrar och fönster så att jag skulle slippa höra grannarna och satte mig på min sedvanliga post: vid köksbordet och glodde ut på Slingervägen. Det är en bra plats - man får så bra idéer där. Åtminstone andra dagar. Nu lyste alla idéer med sin frånvaro, utom en: MAMMA! Alltså promenerade jag hem till mor och häckade där ett par timmar. Som den goda moder hon är frågade hon ju sin dotter om hon hade ätit och jag lurades lite och sa ja för att få sörpla kaffe och äta sockerkaka och så funderade hon på hur det kunde komma sig att jag hälsade på en lördagskväll i stället för att roa mig med något.(Vi hade helt plötsligt blivit 17 och 43 istället för 57 och 83.)

Jaa, sen var det bara att gå hem. Till ett tomt lördagshus. Inte ens middag käkade jag ju....Om det bara hade varit en sketen torsdagskväll. Då hade jag ju gjort saker. Men en lördag. Inte ens nån mat fick jag.
 Stackars mej!!
/E