Nu är ljustiden inne och jag som ska rita.

Det är nu man inte kan sitta och rita vid köksbordet efter sju på kvällen! Det upptäckte jag nu då jag slog mig ner på bästa platsen för allt skapande, köksbordet,  närmast fönstret med utsikt västerut. Det är ju ljustid! Hur kunde den komma så snabbt? På bästa rittid finns alltså bara en kökslampa att tillgå och den är ond, så oftast är den ersatt med stearinljus i mängd i mörkerkvällarna. Den här dagen som var så somrig.

Den somriga dagen ägnades åt träff med ett antal andra bildlärare i kommunen för diskussion av betyg och bedömning. Sånt sker för sällan. Men när det väl sker så blir det intressant och bra. För det kommer upp så många saker man bara MÅSTE få dela, inte bara det som ska delas. Där slog det mig att jag har nio klasser i bild i höst. Och ett par i svenska, visserligen, men jag kommer nog att få göra en adressändring för jag har svårt att se mig utanför bildsalen så att säga. Nånsin.

Nåväl, när jag satt där med alla inspirerande personer runt om mig som kom med det ena förslaget efter det andra på hur vi skulle bete oss för att vara rättvisa i våra tolkningar och omdömen, kom det för mig att jag hade ett jobb ogjort. Innan jag gick på semester hade jag stoppat ner klasslistor, betygskataloger och diverse bedömningsunderlag i en datorväska. Denna ställde jag på golvet bakom en stol i sovrummet. En dag eller två efter att vi lämnat skolhuset för sommaren skulle jag göra ett ryck med en idé jag hade. En idé som skulle underlätta både dokumentation och förvaring av alster i nån typ av portfolio. Jag vet att jag hade en idé. Jag skulle rita nåt också. Det är jag säker på.

Väskan fann jag för ett par dar sen. (Jo, nån gång under sommarn har det ju städats på golvet, men i det här huset står det datorväskor överallt och bakom fler än en stol, så den har inte direkt tilldragit sig extra uppmärksamhet, så att säga.) Jag borstade bort lite damm och lyfte förvånat fram alla papper och bilddatorn. Tja, jag kan ju inte säga att jag inte varit ledig. Idén känns luddig nu och liksom skvalpade omkring i ett dimmigt bakre i hjärnan, väckt av mötet idag. Men tyvärr somnade den om igen. En sak kom jag i alla fall på, och det var vad jag skulle rita. Det var en framsida till en portfolio, ett genomtänkt förslag som skulle locka mina elever att vilja göra egna. Jag brukar göra det, rita och måla nåt i de fall jag inte har elevarbeten som förlagor. Och det har jag inte nu.

Det är becksvart ute, inne brinner ljusen överallt och som sagt, kökslampan är ond, det har jag märkt både på målade bilder och make up. Man får passa sig.

/E.