söndag 13 oktober 2013

Vi drömde oss tillbaka till sjuttiotalet en sväng.


Telefonkiosken var ett äventyr! I den tidiga barndomen fick man klart för sig att semesterresorna planerades utifrån telefonkioskernas belägenhet. Det skulle finnas en inom räckhåll tillsammans med affären och postlådan så att allt livsnödvändigt kunde klaras av på kvällspromenaden: mjölk, frimärken till vykorten och ett par kronor för rikssamtal till hembygden.

Senare blev telefonkiosken synonymt med tjyvringning, hångelhörna, rökrum och Stålmannen. Det enda spännande som aldrig hände var att det ringde i en telefonkiosk när man råkade passera. Jag hade så förtvivlat gärna velat svara - precis som i spionfilmerna! Men att uppleva detta är nu en möjlighet som går i graven. Synd!

/E.

2 kommentarer:

Ingemar Edfalk sa...

Det fanns inget roligare än att ringa i telefonkiosk...

Eva sa...

Eller bli uppringd....

Det här är MITT!

Allt ni ser här är mitt. Ja, faktiskt. Ibland far jag hit och tankar. Jag andas in något som jag alltid kommer att längta till. Ja, jag...