Gott slut eller god början?

Gott slut är ett onödigt uttryck. Jag tycker det låter som om jorden ska gå under fortare än den gör. I stället bör man önska sina nära och kära en god början. Sätt igång nu med det du alltid tänkt. Tiden går ju. Jag tänker på John Lennon: "Livet är det som händer medan du gör upp andra planer".

Jag ger inga nyårslöften mer än att jag påminner mig själv varje nyår att jag ska ta vara på dagarna och framför allt ljuset som sakta rullar in. Det gör jag också, så uppenbarligen lyckas jag alltid hålla mitt löfte. Det är bra gjort, vågar jag påstå. Men än är det bara 30 minuter längre dag så det märks inte allt för stor skillnad, och i fönstret står tomtarna kvar, i vardagsrummet står tallen kvar och julstjärnorna hänger uppe, trots att de tre vise männen både hunnit fram och tillbaka för läääääänge sen. Jag pyntar av Tjugondag knut. Punkt slut. Det är då man ser en strimma ljus.

Jag tänker inte tjata om att julen kom och gick som ett swisch, för det säger alla. För den gör ju det. Tre ynka dagar som alla andra helger med en extra dag ledigt. Men när gamla mor sa här om kvällen att hon inte kunde förstå varför hon släpar fram tomtar och gran när ingen riktigt njuter av det längre som när det fanns småbarn runt omkring, då sa jag att jag tror att det är väldigt obra att låtsas som om inget hänt och bara låta juldagar passera utan tomtar och troll. Men jag förstår vad hon menar. Någon bör komma och beundra granen, längta efter en julklapp, kolla om julgodiset finns på plats och veta att det blir revbensspäll och tjälknul i år också. Jag känner att jag är på väg att trilla dit själv. Om jag vore ensam och ingen skulle komma förbi ens på en kopp kaffe då och då - ja, då skulle jag skita i julen helt och hållet. För hur det än är, så är det en högtid som gjord för umgänge och fest,  förväntan och överraskningar.

Nu är varken mor eller jag ensamma på det viset. Men visst sker en förändring när det alltid har funnits minst en unge i kretsen som längtat och plötsligt är alla vuxna och kanske till och med någon annanstans. Jag har lite lamt försökt propagera för en jul utomlands i familjen. Jag menar, i stället för julklappar och julmat och kan man planera att åka på en billig resa en vecka och bara slappa i en solstol. Eller åka till en storstad och vrålshoppa för all del. (Inget av detta skulle passa mig. Solstol är otänkbart, shoppa är skittråkigt.) Men det brukar inte vara svårt att hitta på äventyrliga upplevelser så jag torde överleva utan problem. Men nu har majoriteten av familjen rynkat på näsan åt mitt förslag och jag har julat på som vanligt. Extra kul var det att ALLA var här. Det har inte hänt på åtta år eller så. Jag är nöjd och tacksam över att så skedde. Som sagt - julen är som gjord för umgänge och fest.

Efter juldagarna har jag helt och hållet ägnat mig åt bilder. Printat ut foton och ritat och målat. Mer än vanligt. Men nu växer en idé i mitt huvud som jag ska hålla fast vid. Så jag önskar mig själv en god början och återgår till pennlådan och skissandet. Vad jag har för idé får du veta om tre år eller så.

Åter igen: God början och håll ut!

//E.