söndag 19 januari 2014

Morfars vas



Av någon anledning har vasen alltid kallats "morfars vas". Det är inte alls min morfars. Det är min. Däremot har jag fått den av min morfar en gång när jag var för liten för att ansvara för oersättliga värdesaker. Den ansågs som mycket dyr och mycket exotisk. "Bavaria" står det under den. Inte vet jag vad det innebär, annat än att den var så märkvärdig i min barndom att den låstes in i det skåp som kallades buffén i vardagsrummet och bara kom fram på högtidsdagar. Hanterad av vuxna.

Konfirmationsblommorna hamnade i "morfars vas", det vet jag. En annan gång minns jag att jag försiktigt frågade modern om möjligheten att sätta en vanlig sketen bonnbukett med baldersbrå och timjan i den. Efter en del eftertanke svarade mamman att det fanns ju andra vaser... Därmed var det otänkbart att "morfars vas" passade till annat köpeblommor. När jag släpade hem en stor bukett slemmiga och klargula kabbelekor och krävde att de skulle ha finaste vasen fick jag en plasthink. Vem hade trott nåt annat, plockade i diket i kohagen som dom var.

Nu har den flyttat med mig i vuxen ålder (inte flyttningarna under senare tonår då man levde i och med kartonger, då var den inlåst i urhemmet i buffén...) Men sen, sen fick den nådigast intaga en hedersplats i mitt första egna hem - längst in längst upp i ett köksskåp. Inga rödklövrar och blåklockor från Solbergs soliga ängar där inte. Nix. Jag tordes nog inte ens tänka tanken. Tror att jag blev förvånad när jag fann den när vi flyttade vidare.

Sen dess har den alltid stått orörd i ett furuskåp med bättre porslin medan en mängd andra vaser trängts lättillgängligt i köket. Konstigt att "morfars vas" liksom besitter en magi som säger att den inte får användas utom i undantagsfall, som exempelvis bröllop och begravning. Om man nu minns att den finns, så att säga.

Nå, nu har märkvärdigheten kommit fram. Jag har beslutat mig för att den ska få härbärgera vårens tulpaner ända fram till sommarens blandbuketter, konstant stående på mitt köksbord. Morfars vas är ju min för hundan! Och förresten - en av dom där sämre vaserna som stod ute på brotrappan i alla väder året om och höll både maskrosor om sommarn och sandgegga hopjoxad av ett par ungar på vårsidan, den stod det "Majolika" på, om man vände på den. Men den har vi slängt.

/E

Inga kommentarer:

Det här är MITT!

Allt ni ser här är mitt. Ja, faktiskt. Ibland far jag hit och tankar. Jag andas in något som jag alltid kommer att längta till. Ja, jag...