lördag 8 mars 2014

Internationella kvinnodagen

Dagen bjuder på alla väder som finns. I morse när jag vakande hörde jag vindknak i trät och vid en snabb koll utanför rutan konstaterade jag snöstorm med noll sikt. Undrade om snöskoveln stod kvar på gården. Efter kaffet strålade solen och jag såg att gräset vuxit under grilltunnan och tänkte på gräsklipparn. Men den står i ju i boden...

Nå, nu i plaskregn och vårsus i trädkronorna sitter jag och filosoferar över internationella kvinnodagen. Att det ens ska behövas. Jag, som är bra på att göra massor av roliga saker, funderar på mitt eget kvinnoliv. Någon har ibland haft synpunkter på hur ett kvinnoliv ska se ut. En studievägledare sa till mig en gång (då barnen var fyra, sex, åtta och tio år) att jag borde flytta hemifrån för "nu var det min tur"... Jag kan inte glömma det. Det gällde någon utbildning. Vaddå min tur? Jo, hon var riktigt sur över att jag inte ville lämna hemorten. Jag hade ju en karl...nu var det hans tur att tvätta, städa och mata ungar. Sade hon. Och jag reste mig upp och gick. Utbildning har jag skaffat mig på plats, efter att ha bytt studievägledare. Det var en man.

Jag undviker att kommentera detta mer. Vad jag än säger kan det missuppfattas.

Tidigt insåg jag att matlagning var min grej i familjelivet och kastade ut karlarna, man och tre söner, ur köket eftersom matfixet har varit och är min avkoppling. (Två av sönerna har pluggat hotell&restaurang sen...).
När det kom en fix och färdig treårig dam till familjen insåg hon snabbt att köket var mammas domän som man nådigt lånade om man städade efter sig. När hon flyttade ropade jag efter henne att det var viktigt att dela på hushållssysslorna med den man lever med. Hon sa inte "nix - det är mitt område!" i alla fall så hon går nog sin egen väg helt oskadd. Vad jag vet så har även mina söner inte heller tagit skada av att inte få lära sig koka ägg och gröt och experimentera med kakbaket (förutom traditionsenligt pepparkaksbak när plötsligt alla fick tillträde till borgen). Däremot har det ibland kommit frågor om nåt recept från mina söner som skulle laga till sina prinsessor...

Mannen i mitt liv har alltid jobbat, lagat bilen, hojen, datorn, snöslungan, skotern och gräsklipparn. Jag har varit hemma med ungarna och såg till att dom hade gröna och röda kläder och massor av neutrala leksaker och att killarna fick vara söta påskkärringar och att lilltjejen fick vara Dracula på alla maskerader. Till vardags lekte grabbarna krig och gjorde om lekrummet till grustag där dom hade bilrally och entreprenadfirmor och tjejen målade världen rosa med allt som fanns och mannekängade pimpinett i evigheter i olika kreationer framför varenda spegel som fanns. Dom fick hållas. Och kom inte och säg att dom gör som vi gör, inte som vi säger.

Jag har haft en hel del annat för mig än att pimpa mig framför spegeln och måla rosa. Jag har grovjobbat med renoveringar och kör hoj och kan bli både skitig och genomblöt. Maken har trätt symaskinen och sytt sig en kostym, varit noga med inredning och skurat golv medan jag lagt upp gardinerna med häftapparaten. Så nog har ungarna sett både det ena och det andra. Dom har gått sina egna vägar ändå, grymt olika alla fyra.

Däremot hoppas jag att dom ska förstå att alla oavsett kön är lika värda. Och det vet jag att dom gör. Respekt för människan, helt enkelt!

/E




Inga kommentarer:

Det här är MITT!

Allt ni ser här är mitt. Ja, faktiskt. Ibland far jag hit och tankar. Jag andas in något som jag alltid kommer att längta till. Ja, jag...