Jag tar vara på lovet

Ledighet ska brukas anser jag. På mitt sätt.
Jag är uppe vid sextiden, mest för att läsa tidningen FÖRST men också för att inte missa tid att göra sånt jag gillar. Det är allvar. Finns det nåt bättre än att se dagsljuset komma och veta att det är bara början på en hel dag ofylld av måsten? Nej. Det slår det mesta.

Jag har nogsamt delat in lovet i röjning av vind och kök (jo, det är kul när man har lusten och tiden och kan söla kaffe när man vill och lyssna på musik när man vill) och ritlådan.

Vindsröjning har inneburit leksaksrensning. Gotjejen har varit hemma och tyckt. Plockat och slängt och sorterat till försäljning. Inte vill hon spara saker till några barn, inte. Och hon får ju göra som hon vill eftersom det är hennes. Men vi hade en rolig stund då vi försökte ordna Barbiesaker och jag minns så väl min egen Barbietid. Hur det kändes när man lyfte Barbie ur kartongen och plastlukten av perukerna. Den gröna dräkten med snäv 60-talskjol och kort jacka med trekvartsärm. Och skorna.... De första skorna var sköra små sandaletter men plötsligt kom de riktiga pumpsen och de var fantastiska! Jag har sparat en vit sko, som en askungesaga för sig. Kvalitén var hundra gånger bättre än de pumps dotterns plastdonnor äger. Ingen äkta Barbie med självaktning skulle gå i dem! Men som med allt annat översköljs världen av billiga plagiat. Och då kan ju plastmadamerna frossa i skor och fylla sin garderob. Och vårt köksbord.

Mellan röjningarna åker ritlådan fram och jag försvinner in i äventyret. Ur pennan kom plötsligt morfar och ville sitta med mig en stund i rabatten. Det fick han. Vi satte oss där och filosoferade över en fika medan jag väntade på mormor. Då dök hon upp, men en bit bort. Fixade med blommorna som vanligt. Inte gillade hon att vi satt i rabatten men hon sa inget, för det var en tidig sommarmorgon och solen sken så att gräsmattan var randig av gula strålar.

Fast det syns inte än... Men det kommer snart, trallalala.

//E