Dagen

Snabbt rinner tiden iväg. Vardagen upptas av tusen måsten och ingen plats finnes för att skriva eller rita.
Jag saknar skrivandet. Men det kan bara inte komma ut en endaste liten bokstav ur fingrarna när livet inte ger en endaste liten minut över till själsro. Jag kan också konstatera att jag inte har ritat på tre månader. Det är skräckinjagande fakta som slår mig varje gång jag flyttar ritportföljen fram eller tillbaka för att dammsuga.  

Förhoppningsvis förändras saker och ting nu när vi ser hösten i vitögat och det är skönt. Mörker och kyla kommer att bromsa en del praktiska måsten. (Det trodde jag aldrig att jag skulle se mig själv skriva!)

Dagen har bjudit på en mycket typisk höstruskdag som i sin tur inbjöd till långpromenad och ett försök att skaffa inspiration till någon fantasi. Om det lyckades eller ej säger jag inte. Däremot blev vi en aning nostalgiska, maken och jag, och tog en tur runt gamla marker. Och det är inte helt fel med regn, lite blåsigt och med moln som slickar trädtopparna. Som sagt - välkommen höstmörker.

I köket kan vad som helst hända

Man drar undan gardinen och ser att löven äntligen ligger fastklistrade på taket till cykelboden
och inte virvlar omkring på ett lössläppt sätt för att sen skräpa ner min altan. Jag gillar bautabjörken
men när den har sin skräpigaste period ser jag med onda ögat på den och morrar.

Fridgårdsgatan i höstskrud.
 Just här minns jag höstrusklekar med barn som ännu inte
förpassats tills dagis och får lust att ta en sväng runt just gamla lekplatser.

Vi går till gamla bekanta marker och ser att de två cementkattorna ser ensamma ut nu för tiden.
En gång klättrade barn på deras ryggar. Nu är de oftast måltavla för större barns sprayburkar.
Nån funktion tycks de i alla fall fylla.

Döda torget. Ofattbart hur ett torg fullt av liv och rörelse bara dött. Här rör sig oftast ingen.
En gång var det ett centrum för alla händelser runt oss. Affären, lördagskiosken, lekskolan och öppna förskolan.
Julgransplundringar och happenings. Nu är det över, liksom. 

Öppna förskolan. Utbytt till sängexpo. Här inne har alla viktiga kontakter knutits, alla goda kex fikats med alla
barnlediga grannar och alla blöjor bytts medan syskon lyssnat på sagor i sagohörnan eller målat eller pysslat eller
lekt med bandyklubbor och stora plastbilar på en enorm springyta. Möbelaffär - suck.

En gång tog jag en treåring under armen och sprang på affären för att köpa livsnödvändigheter
medan en sjuåring passade en femåring.
Det tog tio minuter och när jag kom till dörren på centrumhuset såg jag att sjuåringen stod på balkongen
 och ropade till mig. Tur det var nära...

.

Dagis. Fast nu har träden växt upp som skydd för insyn.

Vi gick hem sen och packade in hojväskorna i bilen för att magasinera dem.
Som sagt - hösten är här.

Härligt höstruskig våt infart till en stökig gård som väntar på vintervilan.


/E