Bautabjörken

I morse låg jag halvt i dvala och drog mig en stund när jag helt plötsligt kom på:

Tänk om det är sista sommaren i huset på Slingervägen?

Tänk om det är sista höstmorgonen jag vaknar med bautabjörken i sikte, det första jag ser om jag vänder blicken mot fönstret?

Tänk om jag nästa sommar monterar ner Vår Vita Värld i en låda för att se om den går att passa in på nästa altan? 

Jag ryser. Det var som igår vi skickade iväg en äventyrslysten 13-åring och hans bästis för att premiärsova i huset innan vi andra möblerat in oss. Med luftmadrasser och serietidningar drog de tufft iväg och morgonen efter kom de skakade upp från rummet som skulle bli tonårshåla ett antal år framåt.

- Det spökar ju för fan, sa de två tuffa, det knakade ju och lät överallt!

Jag förklarade att det gällde att vänja sig vid att det var ett trähus vi skulle bo i nu. Ljuden skulle vara andra än i ett hyreshus. Och så flyttade vi in allihopa och satte igång med att tapetsera och måla lite här och var. Sen blev det vardag och så gick det 16 år. Häpp!

På väg till eget hus.

/E