söndag 2 oktober 2016

Oktober - och en hyllning till Näkten.






Näkten.

Eller Näckten.


Det verkar finnas oklarheter hur det stavas. Men skit samma. Detta är familjen Alex sommarparadis. Fast jag måste säga att det gått många år sen vi sist "paradisade" här.

En gång på det glada sjuttiotalet sov vi över här en sommarfestnatt, jag, min pojkvän och hans syrra och ett antal kompisar. Jag tyckte det var världens ände, men fascinerades av att det skulle finnas 365 öar. Åtminstone såg man fem-sex från stugan...

Mitt första möte med Näkten. Sommaren 1978. 35 grader en hel vecka.
Vi åkte hit, på semester eller weekend, några somrar i rad innan barnen kom. Sen blev det deras paradis också. Vi har en egen ö. Möjligen delar vi den med någon annan, men det är försten som gäller. Är man där tidigt kommer ingen annan dit. Att duka upp maten på klipporna och sen slänga sig i plurret, det är sommar, det. Det är en speciell ö för att klipporna tilllåter både dykning och försiktigt plask i kanten, klippor som är platta, stora stenar med kokvrå och två rum, klippor som är lämpade för skattjakt och klättring. Den ön vill man bara stanna på en hel solig dag.



En gång bestämde vi oss för att äta vår middag på en ny ö varje kväll. Efter en vecka hade vi utforskat en del öar, kan jag säga, stora med skogar och laguner, små som en enda storsten mitt i vattnet. Hemma i stugan eldade vi i vedspis och lagade spaghetti och köttfärssås till hungriga solbrända ungar som ville spela spel i skenet av levande ljus. När dom blev större byggdes kojor och kanoten kom fram. De döks från klippor och fiskades på utter. Sommarparadis, som sagt.

Fast sen blev det omodernt att ha en stuga i bushen som inte är uppkopplad och som har utedass och saknar ström och rinnade vatten. Och med det var det slut på sommaräventyren. Vi fick som andra föräldrar vara där tonåringarna är.

Men nu har det gått några år sen vi helt plötsligt stod utan ungar och vi börjar så smått ta tillbaka sommarparadiset som har en gisten båt, ett mossigt tak och en skogstomt med rester av stormen Gudrun med polare som fällde ett par granar på varsin sida om huset. Det finns att göra, men ingen brådska. Som sagt, sommarparadis.

Bilder får tala vidare.


Det är en fin höstdag att besöka stugan på. 



Gäle. En gång fanns här ett Coop.

En gång i tiden jublade ungarna när vi kom till den här sträckan.
 Inte långt kvar till utedass, myror och spindlar, klippor och barr, fotogenlampor och gamla Kalle Anka
Och vem skulle först få tända i spisen?.

Den här vägen promenerar man på. Släpar och bär sina saker till stugan...

...som skymtar bland tallarna.

Lite för mycket sly har det blivit på sistone.

Lite fattigt på träd efter Gudruns framfart. Men det utmärkta kyslskåpet funkar än.
Om man tar sig in. Där finns sylt från 1968? Och surströmming från -83.

Sylt till morgongröten om man så vill.

Viss konst får man aldrig flytta på.

Inte den här heller. Barskåpet.

Och annan konst har kommit till på senare år. Dokumentation av sommardagar.

Fridfullt. Inget som stör utsikten, precis. Bara skog...

Så här har det alltid varit.

Från lilla tvättfatsvrån kan man se sjön

Röjning för skurningen. Jag hittade ju en burk Fenom. Luktade som förr i tiden efter att trägolvet skrubbats.

Här har det kockats, allt från varmkorv och mos till filé mignon.


Viken är inbjudande som vanligt. Här ska byggas brygga!



Alla dom där småholmarna. Välbesökta av ungar som fikat, fiskat, badat och lekt sjörövare.

Naturens mönster

Det är bara i Näkten det växer skägglav på aspar. 


På väg tillbaka efter en dag med skurborste och planering för framtida sysslor,
som nybygge av brygga och reparation av båt och röjning av gäststuga och...

Vi pratar om allt vi varit med om i Näkten på hemvägen och hur det var på den där tiden
det var ett gäng ungar med jämt och hur det var innan ungarna
och kommer som alltid fram till att tiden går för fort.

Jag rotar fram gamla bilder:

På väg till eller från en ö för bad och lek.

Ön. Fyra av sex. Gästande barn var mer regel än undantag.

Ön




En mycket liten ö. Men den räknas.

Kräftkalas på bryggan.

En liten filur i båten, i solen, i ett sommarparadis.
I väntan på att någon ska komma och ro iväg på någon utflykt.
 
Lite senare fick jag en brygga i 40årspresent av familjen.
Den sjösattes i Grönviken och med hjälp av ett par tonåringar, maken och svärfar
bogserades denna kommande myshörna till vår stuga. Det var en bit det. I stugan väntade jag
och ett gäng ungar.

Här går det undan. Två motorbåtar och bryggan på släp!

Nu kommer bryggan, nu kommer bryggan...! Men vissa har ju andra viktiga saker för sig.


Snart är undret på plats och det ska vi fira med en rejäl stugmiddag på spaghetti och köttfärssås.
Alla sex ungarna hjälper till med bryggbygget.


Det var det, det.
Nu är en ny brygga på gång. En ännu större. Som man kan åka på. Kanske vill några vuxna ungar komma och gästa sommarparadiset och tuffa runt på bryggflotten med kräftor och ostkrokar som en revival. Vi får väl se.

4 kommentarer:

Karin Härjegård sa...

Vilket paradis! Fast vi bott så nära Näkten har vi aldrig riktigt varit där.

Eva sa...

Är inte det rätt typiskt? Det som finns runt knuten är det inte alltid så säkert att man utforskar. Det är bara fyra mil till vårt paradis och ibland kan det gå en hel sommar utan att vi tar oss dit. Konstigt. Men det kan ju ändras nu när vi har projekt som brygga och reparationer.

Evas blogg sa...

Vilket litet paradis ni har! Vad härligt att ha ett stugprojekt, sånt är kul.

Ingemar Edfalk sa...

Ja, och nu är det november.

LJUVLIGA VINTER!

Det trodde jag ALDRIG att jag skulle säga, men faktum är att jag har hittills älskat januari med hull och hår. Jag har skottat, jag har p...