söndag 27 november 2016

Novembeeeeer -hurraaaaaa!!! Not.


Jag försökte i alla fall.

Den här månaden är alltid på något vis trög.
Fördelar och nackdelar väger hela tiden upp varandra i denna månad, därför är det extra grått.

Den har bara trettio dagar  men den har också hela trettio dagar. Man vet inte hur man ska stå ut fram till julmånaden och man vet inte hur man ska hinna allt innan julmånaden (nu tänker jag jobbet alltså).

Den börjar med en extra ledig dag för oss lärare i Allhelgonahelgen sen kommer alla deadlines och alla arbeten ska läsas och läggas till betygshandlingarna.. Det är varken vinter eller höst och hojarna ska in och snöslungan ska ut. Ena dagen går man i lågskor och kavaj, andra dagen ska man ha snöskor och dunjacka. Det är helgon och ljus, monster och skräck. Nån granne har fuskt och satt p julstjärnan för tidigt och nån kommer inte att pynta förrän andra advent. Herreminje. Ingen ordning.

Jag däremot har laddat mitt lilla rum fullt med kassar med julstjärnor, ljusstakar, girlanger och pynt. Lysbollar i glas, julservetter och röda dukar ligger framme. Startskottet går på fredag.

För övrigt har jag tagit fram de halvtorra färgtuberna för att fortsätta på min eviga tavla - årstidstavlan. Den är skapad två gånger men lagd i låda igen. Nu växer den fram på en jätteduk. Tyvärr upptäckte jag häromkvällen att den var ohanterbart stor. Men det kan inte hjälpas. Jag behöver ha utrymme för det som ska dit.

Årstidstavlan har jag haft i huvudet sedan jag gick i tvåan eller trean. På väggen i skolsalen satt en årstidstavla i papper. Syftet var att vi unga elever skulle lära oss hur året såg ut, ordningen på månaderna, rätt antal dagar och lite tips på vad man lämpligen sysslade med under de olika årstiderna. Årstidstavlan var klockformad och januari var ju klockan ett. Ju, för det var liksom självklart. Efter det har jag varit ohjälpligt skadad. Vad har året med klockan att göra? Ja, det blir tolv tårtbitar om man vill. Sen mina första år i skolan har jag haft klart för mig att januari är det samma som klockan ett. Sen är det en enda glad nerförsbacke till juni när det vänder och en seg lång uppförsbacke mot kolmörka midvintern är att vänta. Eller midnatt.

Jag skulle vilja vända på steken och se till att uppförsbacken blir en enda fest i valborgseldar och ljusa sommarnätter och slutar med surströmmingspremiär och nystart klockan ett (ni fattar, va?) efter en ljuvlig semester. Sen glider man lätt nedåt mot midvinternattens köld och julklappar. Mitt år ska börja med höst. Jag köper också alltid dagböcker som börjar med augusti. Helt rätt.

Antagligen finns det någon läsare som just nu avfärdar mig som mentalt instabil - milde himmel va hon surrar! Ja, det är skönt att vara 60 och göra som man vill. Tavlan hänger på väggen vilket är vanskligt då färgerna kan vara smetbara. Men till och med det skiter jag i. Det är min vägg. Var ska jag annars ha den under tiden jag tänker?

För övrigt tog nästan november slut medan jag skrev detta och i samtliga fönster brinner stjärnor och stakar och som vanligt är första ljuset tänt. Det ska kännas att det är advent. Snart jul. Stämningen är viktig. Hyacinter på fönsterbrädan, röda gardiner och lite, lite äcklig glögg bara för att man ska. (ICAs Saturnus går ner, möjligen...) Alla dessa ritualer och traditioner som vi badat våra ungar och oss själva i. Inte skulle jag klara mig utan, inte. Fast ett samtal med en son upplyser mig om att vi inte hade ett skit för den traditionen, ifall vi nu trott att det skulle haft nån världslig betydelse.

 - Hallå! Hur har du det på första advent och allt?
- Va? Ere de idag?

Den gamla mamman suckar, den gamle pappan sliter sitt hår. Överallt ska man vara och styra upp. Nåja, vi eldar vårt knubbiga adventsljus, tar en vintrig biltur till sommarhuset och njuter av alla stjärnor och ljus i alla fönster. Julskyltningen struntar vi i. Ifall den nu finns. Vi har har ju inga tomtesugna ungar längre så vi har ingen koll.

Hej hopp. Bilder:

Advent på g

Biltur till sommarhus och en titt på sommarens nöjesplats. Bryggan.

Årstidstavla i vardande
Näkten i vinterskrud

En annan advent. 87.

Väntan på julen. Vad gör man då?


Tårtkalas mitt i allt. Tur man har vänner..
Till och med på den här tiden skulle jag gått i taket om inte adventsstjärnan hängt i fönstret.










5 kommentarer:

Karin Härjegård sa...

Kul att kika in i din november och advent. Nu är det snart december. Håll ut! Kram!

Evas blogg sa...

Härligt att november är avslutad. Och du, jag ser verkligen fram emot att se din årstidstavla . Vad använder du för färger?

Ingemar Edfalk sa...

Klockan är upp och ner. Eller om det är året.

Ingemar Edfalk sa...

Men nu är ju snart december slut också. Dags att uppdatera?

Eva sa...

Snart jullov..

Det här är MITT!

Allt ni ser här är mitt. Ja, faktiskt. Ibland far jag hit och tankar. Jag andas in något som jag alltid kommer att längta till. Ja, jag...