De två veckor jag nu har innan avfärd brukar ägnas åt ett evigt planerande. Men jag är handlingsförlamad och tror att det ska så vara. Rutin, sa gubben en gång. Vi reser mycket, ju. Kanske det. Inga packlistor har skrivits. Än. Faktum är att bilen ska igenom besiktningen också och innan dess andas jag inte ut. Men plan B är ju för all del vanlig bil och vandrarhem. Så det finns ju en sådan också. Men nej.
Min handlingsförlamning är nyttig. Det behövs. jag är den förste att skriva under på att det är viktigt att "ha tråkigt". Som min bror så riktigt säger när han får frågan om vad som ska hända på semestern: "Förhoppningsvis ingenting".
Nej, det är nog det vi behöver. Jag är född rastlös, men är också bra på att fylla dagar med skrivande, ritande och läsande. Alla tre kan bli gigantiska resor. Ändå längtar jag alltid nånstans, att förflytta mig fysiskt. Det behöver dock inte vara så långt, eftersom även den minsta lilla tripp kan bjuda på äventyret. Det ska man vara noga med att säga.
Efterlängtade uppgifter som att skriva, göra pappersfoton och fylla album med minnen, städa garderoben, rita några bilder, läsa och lyssna på böcker för att inte tala om sommarpratarna har jag tid för nu när jag bara är ensam hemma om dagarna. Njutningsfullt. Laddar batterier. Och längtar efter att se Lofoten igen.
Återkommer med rapport.
PS. Jag skiter i vädret. Det är ledigheten som räknas.
/E
Lilla mammas ängsblommor. Svårt att hitta styvmorsvioler i stan men jag har i alla fall målat en sten... |
Om man inte är så begiven på den där gräsklippningen hela tiden. |
Vallmo på g. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar