Det viktigaste som någonsin hänt oss efter våra fyra barn är naturligtvis vårt barnbarn. Hur det nu var med stöket kring födelsen i en pandemi så är han ändå här och har börjat underhålla sin föräldrar med att kunna bitas och sträcka sig lite längre bort i sin utforskning av livet.
2020 kan summeras som ett skitår, men vi som bor i den här änden av världen har det ändå bra förspänt. Det finns andra som har skitår vartenda år och som dessutom nu fått en pandemi att slåss mot. Vi har blivit påminda om hur viktigt det är med sociala kontakter IRL, vi har fått omvärdera sjuk- och åldringsvården och tackat högre makter för att vi har rent vatten och tillgång till hjälp när vi behöver. Vi har också fått lära oss att rörelsefriheten inte är någon självklarhet. På allt detta har sociala medier svämmat över av tyranniska diskussioner där man hängt ut vem som helst som antas ha misskött sig samt läst lagen för den som int' begrip. Det har gällt allt från att man minsann hörde att grannen hostade till att man gått in på affären tillsammans med sina barn i stället för ensam.
Så, vilka ljuspunkter fann jag under 2020?
Att Finn Emil kom till världen.
Att bloggerskan numera heter Farmor Eva.
Att den rödklädde herren numera heter Farfar Alex.
Att vi blev "mormor och morfar" till en liten men numera rätt stor Nero.
Att vi kunnat göra åkturer runt Storsjön och att det finns så många fina platser att stanna på med fikakorgen.
Att vi kunnat göra någon nattlig tur på våren i närområdet och finna överraskningar.
Att det är nära till havet fastän Norge är stängt och att det finns fina vägar för en roadtrip dit.
Att vi kunnat träffa nära och kära några gånger under sommaren.
Att vi kunnat sitta i växthuset och titta på vårens nattljus.
Att vi kunnat sitta i samma växthus på hösten och fortfarande njuta av växter och färger.
Att vi fortfarande har vanvettigt kul ihop.
Att vi har kunnat vara i vårt sommarparadis Näkten. I stugan, på bryggan, på Ön, i båten.
Att vi kunnat besöka Skåne ett par gånger.
Att jag kunnat åka på småvägarna i leran och mått så bra av det.
Att jag kunnat träffa min kompis.
Att jag kunnat träffa mamma flera gånger under sommaren efter stängningen av boendet.
Att jag har kunnat plocka körsbär i trädgården, lingon och blåbär i Näkten, vinbär i Solberg och tomater i växthuset.
Att vi har börjat bygga på en altan.
Att vi har kunnat åka och bo i husbilen några gånger.
Att jag kunnat vara i Såå med en kompis och fikat ute i solen.
Att tre ungdomar kunde fira julafton med oss gamlingar.
Att jag har hade så många beställningar på bilder att göra.
Inte så illa, va?
Hittills har vi klarat oss bra, tack och lov. Nu börjar jobbet igen. Snart kommer dagen att vara längre. Snart är vi alla vaccinerade och kan samlas inomhus och jag kan göra det som jag allra helst vill: samla ALLA och äta gott och babbla i timmar. Om inte alla samtidigt så i alla fall under en längre utdragen period. Det väntar vi på, både familj och vänner.
//E.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar