Helgens begivenheter

 En dockkropp och lite vattenfärg. Köpte upp halva Hobbyboden på prylar. Min favoritaffär.

Varje gång vi kom till kassan med prylar så kom vi på att vi måste gå en runda till, till chefens stora glädje. Ibland är jag dödligt rädd att Hobbyboden ska dö butiksdöden, alla fysiska affärers corona. Ibland låter det som om vi ska få se en spökstad här med tomma lokaler och allt samlat i en klick i Lillänge. Tror jag inte alls på. Vägrar. 

Men alltså, Hobbyboden. Ja, nu är det ju pestens år så man får sålla hårt i butiksbesök. Därmed var det ett uppdämt behov, så att säga. Men hur lyckliga var vi inte när vi tågade hem med docktrikå, långa nålar, penslar, akvarellblock, fineliners, färgpigment, spatlar, vadd, snören och band, you name it. Eftersom det var väldigt lite människor i butiken kunde vi göra några extrasvängar och insupa doften av allt som hör till både min och mina barns barndom. I nästan 50 år har vi handlat färger och penslar och pyssel på samma plats. Ungarna har inhandlat julpysslet och barnkalaspresenterna och jag har köat för gammeldags röda adventsstjärnor i papper och påskbonader och virvateller.... Är inte det trygghet, så säg?

Ja, väl i hemmet satte jag igång projekt waldorfdocka, dock utan ull. Minnen från kooperativa tiden ploppade upp och jag minns att dockorna vi sydde till dagiset när vi var unga och ville vårt förstfödda barn det bästa av allt det bästa var blodfläckiga. Prova att sy fast ett dockhuvud på en dockkropp när nålen knappt kommer åt för den tjocka lilla hakan och armarna som fäktar överallt. Man sticker sig minst en gång. Lovar.

Nu ligger dockan och blocket i min lilla verkstad och väntar på fortsättningen. Själv ska jag arbeta en vecka till. Framför skärmen. Inte underligt man kastar sig över färgpennor och nål och tråd när helgen är inne.

Ha de.

/E