Ja, det handlar inte om att jag numer kan titulera mig Farmor till Prinsen av Skåne. Det här är nåt som är sen gammalt. Men det kan vara så att det jag vill berätta hellre hör hemma i min minnesblogg Enhenna. Skrivandet i blogg är för mig inte bara minnen från vardagen utan även minnen (eller skrönor?) från det västjämtska 60- och 70talet. Det är lite roligare men kräver att jag råkar hamna mitt i det där lilla titthålet som vi i min gamla skrivargrupp talade om ibland. Det är där, precis när man råkar passera det där hålet, som man plötsligt "ser" vad man måste skriva om. Och det ska stå i Enhennas blogg, som sagt.
I förrgår hände det, för första gången på väldigt, väldigt länge. Eller så har jag inte haft tid att stanna och titta eller lyssna. Men nu kom en så kallad flashback då jag hörde några småungar leka och säga en fras som drog igång det hela. Du vet:
"Jag va en vuxen tjej, va, och du va en kompis som bodde långt bort..."
Plötsligt såg jag mig och min kompis S. Vi var proffs på att förvandlas. Jag ska skriva om det äventyret strax. Men inte just nu. Nu ska jag sova på saken. Men vill du veta vad som hände får du läsa i Enhenna, som sagt.
 |
| I slutet av lekåldern, ännu förvandlingsbar. /E |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar