Och nu till något helt annat

 Än krig.

Senaste tiden har jag varit helt handlingsförlamad och bara gått omkring i konstiga tankar som att jag inte vill ha fler barnbarn och att jag har tur som levt ett bra liv och att det är ok om jag inte blir urgammal. Och så har jag funderat på att ta ut alla pengar från banken och gräva ner dessa i ett hål i skogen. Som om jag vore rik. Det är jag inte, men det finns så man kan köpa ett par liter bränsle och muta sig in hos någon riddare som räddar en undan ondskan.

Ja, så där har jag gått omkring. Blivit lite mörkrädd och orolig för att vara ensam med alla tankar. Allt för att en av jordens alla djävlar rubbar grannskapet. Kan han inte bara försvinna? Inse att ingen vill ha honom här. Gå tillbaka till mörkret. Krypa ner i underjorden och fastna med huvudet neråt. Tack. 

Jag vaknade upp av en fråga från en granne (vi möttes på kyrkogården med våra hundar) som förvånat tittade på mig och sa: ”Tyckte väl de va du. Sportlov, va?”

Va? sa jag och funderade. Jo, nog har jag lov. Kanske. Men jorden kommer ju snart att gå under. Det får man reda på varenda minut om man som jag envisas med att ha P1 på. Krig och klimat. Det sa jag också. Att vi var på rätt ställe, på kyrkogården, och att vi kanske redan nu borde pinka in nåt revir. Vi ska ju ändå snart dö, la jag till.

Grannen skrattade faktiskt lite och hänvisade till våra hundar. Då var det ju onödigt att vi köpte dom här, tyckte hon. Sen envisades hon med sportlovsfrågan och det var nog bra, jag fick ju faktiskt lov att tänka på annat än döden. Jag erkände yrvaket att en norgeresa var inplanerad. Trots bränslepriser. Men va kul! skrek hon och sa att det måste till nåt nu som gör att man tvingas leva fast vi snart är döa. Jag håller med. Därför ser jag fram emot resan till Norge. Vi biter i det sura dieseläpplet och åker mot havet, precis som vi planerade en dag i januari då vi längtade alldeles sjukt mycket efter att se hur älstingen bor, dit vi inte fått åka pga pandemin. Nu jäklar ska det bli Bergen. En kort men efterlängtad tripp till havet, regnet och sonen , inte minst. 

Jag har packat hela dagen. Irrat runt som en dåre. Busat med hunden som inte fattar vad hon nu ska ut på men känner att nåt ska ske, hälsat på mamma som påminde mig om att ta med ficklampor om vi ska till Norge (ingen aning om vad som rörde sig i hennes lilla värld då) och jagat rätt sorts snus som vi lovat ta med. Kanske kan jag överleva fem dagar till nu. Utan dödsångest, låtsas att jag har mitt vanliga sportlov och att dåren i öst faller som en sten ner i avgrunden. Förresten har vi ju hundarna att tänka på, jag och min granne.

Återkommer med rapport från Bergen.

/E

Ingen snus på doggen. Men en cigarr, kanske.