Några tankar och lösryckta fraser om julen

 Att man får sällskap av utflyttade barn under juldagarna är nog ingen självklarhet. Vi har faktiskt inte heller tjatat hem nån unge när de börjat prova på att vara nån annanstans under årets största högtid, trots att julen på nåt vis förknippas med samling av familj och släkt. När jag tänker på vad man pratar om när man möter gamla grannar och vänner, såna man känner rätt hyfsat men inte träffar så ofta, så är det samma fras som studsar runt så snart man börjat sätta upp stjärnor och stakar:

- Jaha, får ni hem nån till jul?

Sen är samtalet igång när man berättar och jämför jular med och utan barn, barnbarn och även gamlingar om det finns.

En gång då vår förstfödde var i äventyrsåldern och just hade flyttat 70 mil bort upplyste han oss glatt  om att han skulle bo i Australien ett år. Coolt, tyckte vi förstås. Men det han uppenbarligen tyckte var viktigast att pränta in i oss var att han skulle bli borta över jul. Jo, det hade vi ju fattat. 

- Över jul, morsan! Så du vet.

Jaha, uppenbarligen har julen ett visst familjevärde även hos äventyrliga tonåringar som rycker på axlarna när man frågar om de ser fram emot julmys. 

En annan unge stack iväg till Sydamerika. När planerna gjordes upp och resan var spikad hörde jag:

- Vi blir nog borta över julen. Det kommer att bli konstigt, sa han eftertänksamt sen. Vi svarade att det går nog bra. Och tänkte även då att tuffa tonårsgrabbar innerst inne anser att våra familjetraditioner vi skapat är viktiga. 

Efter att några ungar testat att jula på annan ort har det inte alltid varit självklart att alla ska lyckas samlas hos oss föräldrar just för att det är jul. Av naturliga skäl. Ingen big deal för oss, även om det så klart alltid är bäst när alla är här. Oavsett högtider.

Den här julen har nästan alla varit här. 

 -Var är julmaten? Jansson? (Hemvändande mycket glad son, knappt hunnen över tröskeln.)

- Har ni ätit grönkål? (Telefonsamtal från icke-hemvändare med darr på rösten. Jodå, det hade han visst. Darr på rösten, alltså. Uppenbarligen jul utan grönkål...)

- Finns det kakor? (Standardfråga från samtliga julmyssoffhängare.)

- Must! Var är musten? (Ytterligare standardfråga när matbordet börjar fyllas.)

- Jag gör som vanligt. Jul med er och sen åker jag. (En som vill fira julafton hos mor och far och sedan åka till pojkvän 7 mil bort. Som vanligt.)

- INTE TITTA!!! (Mycket vanligt förekommande åthutning under lackarkvällen. Den kväll som den mer trendige kallar uppesittarkväll.)

Jag ska inte sticka under stol med att det är det här som är julen. Jag känner mig rik för de som vill och kan vara här. De som inte är här firar en mysig jul på annat håll, också gott att veta. Men jag älskar att laga mat, baka, fixa myset…. Och hemvändarna har nog koll på det. Annars skulle ingen fråga efter Jansson och kakor. 

Under hundpromenaden kommer jag att möta vänner och bekanta jag stannar och pratar med. 

- Jaha. Fick ni hem nån över jul?

Och så byter vi jul med varandra. Vardagligt härligt. För det mesta slutar det med att vi konstaterar att jularna var bäst förr. Med de menar vi att tomten och kom och ungarna var för små att vara nån annanstans och gamlingarna levde allihop och höll ställningarna i bakgrunden. Sen säger vi god fortsättning och hoppas på en lika fin jul nästa år. 

Lite bildminnen från Tegelbruksvägen:

Han som vill lägga ner julklapparna kom med den roligaste: alla fick målargrejer och uppmaningen att måla en tavla var som han kunde ta med sig hem sen. Varför kommer inte jag på så roliga idéer?
Annandagskvällen ägnades åt konstnärsarbete. Mottagaren låg i soffan och njöt.

Julaftonsmarkörer.

Äppelmusten från Öland sprättades julen till ära och gick åt direkt trots konkurrens från 10 liter must.

Jag erkänner att damen längst bak också är involverad i julfixet. Varje gång hon är på affären i juletid ringer hon: (Suck först) - Vad ska jag köpa när jag ändå är på affärn?
Damen mitt emellan är också involverad: vad kan jag bita på och vad kan jag äta på i dessa dagar då chanserna är som störst att något hamnar inom räckhåll?

Lackarkväll. Inte uppesittarkväll.

Sorry, ungar, för att jag hade den här julbonaden på ert rum när ni var små....
Vissa detaljer i den undgick oss päron.

Invigning till julafton av vår nya Vita Värld som under julen går mer i rött. Ett helt nytt rum, som gjort för många och långa middagar. Känslan att få ta fram furubordet efter många år igen. Det som innehåller en tonårsfamiljs vedermödor och glädjeämnen. Hurraaaaa!

/E