Minnen från 2022

JANUARI 2022

Månaden präglas av långa promenader för att nosa på ljuset och familjesamlingar för att äta ihop, gärna något extra festligt. När jag var barn firade vi tjugondagknut med plundring och påsar men även mammas påhittade högtidsdag ”sista januari” och då var det gräddtårta för alla som ville. Inklusive grannar och vänner.  Firandet tog jag med till min egen familj längre fram, samt att jag lyckades föda fram två ungar i januari, så här är det bara festligheter denna månad.

Vackra Östersund

 

Fullt vid middagsbordet - tacksam!

💓


FEBRUARI 

Månaden bjuder på naturupplevelser och mammas födelsedag. Näkten lockar mest på sommaren, men det här ljuset kan man inte se sig mätt på. Mamma får också besök och bäst av allt är Stårsa, som genast förvandlas till terapihund när hon kliver in på mammas boende. 92 år, det blir både tårta och kakor och choklad.

Näkten

Stårsa håller utkik mellan pussar på morsan.

❤️

MARS

Den här vårvintermånaden som jag aldrig gillat, bara för att den luras: ”Nu är det vår! Eller… nehej, massor av snö igen!” Men ok, det är ju ljust, det är viktigt för mig. Och för att boosta vårkänslorna ordentligt väljer vi att åka utomlands igen. Vi far till Norge. Till havet, till Bergen, och självklart för att besöka den äldste sonen. Så gött det var! Faktiskt var det ett lyckokast att åka dit och mysa hos honom. Kan det få bli tradition?  Våren, havet, solsken och ljummen kväll. Jag säger bara det.

Framme efter en låååång bilresa rastar vi hunden på Sverresborgs fästning i Bergen och tittar ner på Staffans  tak.

Backarna i Bergen. Här bor han, han som skämmer bort oss under en långhelg.

❤️

APRIL

Knappt hemkomna packar vi om och tar oss till Prinsen som fyller två år i april. Lyllo oss som kan! Vi bilar ner genom ett vårligt Sverige, alltid lika kul. Vi tar oss tid och bor över på vägen. 

Vättern och Visingsö

Äntligen får farmor och farfar lämna det stora paketet!

Tripp trapp trull..? På promenad i Malmö.

❤️

MAJ

Nu börjar det kännas att semestern är nära. De suger återigen i resetarmen men vi får ge oss till tåls. Altanen ska fixas till och arbetet går sakta framåt då en enda person ska sköta allt. Drömmen är att sitta där och äta goda middagar med så många i familjen som möjligt och andra nära och kära. Stort matbord - det är viktigt i mitt och vårt liv. Det betyder gott om plats för många att äta länge tillsammans. Under början av sommaren säljs även ett litet hus i min barndomsby och på något sätt känns det mer underligt än jag tänkt mig. Det där huset och stranden och skogen runt om har haft en hel del betydelse för mig under barndomen. Därifrån är många av mina tavlor inspirerade. Men allt har sin tid. 

Maj är min favoritmånad. Ledighet väntar, ljuset är tillbaka och med ögon känsliga för grönt är det en ljuvlig tid. Frön sås och växthus städas. Och en dag får vi åter besöka vår gamla lägenhet på Konstapelgränd. Det råkar vara så att en kollega till mig numer bor där med sin familj. Att fika och se sig om kändes spännande. Det var ju här allt började. Det var ju här vi planterade en familj. Här vi planterade vänskap med massor av människor.

Gamla kära trakter. Samma rutschkana är kvar sedan 1985.

Litet hus bakom liten bergknalle. Här har många hemligheter delats. Och gömts med, för den delen.

💓

JUNI

Semestermånad. Då vi når midsommar är reseplanerna klara och jag går på ledighet. Husbilen städad och packad och siktet inställt på södern. Mot barn och barnbarn och andra familjemedlemmar. Midsommar blir mycket varm. Vi går på Jamtli för att fira. Och så fixar vi altanen så att bygget ser ut som en gästvänligare plats tills vidare när snickarn kommer tillbaka från ledigheten. Nåon dag tillbringas också i Näkten, vår oas.

Det går inte att tröttna på skärgården i Näkten. Sommarnatt.

En annan sommarnatt. Regn kommer. Varmt. Växthusboogie och planer för resa.

Fejkklar altan

                                                                                  💓

JULI

Då far vi. Första resan blir till Malmö via Deje, en vecka med gullungen, sedan till Öland för att besöka min bror och hans familj och se deras nya ställe. Några dagar till. Sedan hemåt via Fagersta. Sommarsverige. Goda middagar och långa babbel med alla nära och kära. Det bästa som finns! 

Konstigt nog blir det ingen premiärtur på hojen förrän i juli i år. Det blir senare och senare och jag anar en förändring som kommer. Men åka vill vi, och hunden ska ju prova att åka med. Vi har planerat för det och kommer så småningom fram till att Roslagen blir ett lämpligt mål i år. Men först njuta lite av att Storsjöyran äntligen är tillbaka efter skitåren med pandemi. Revansch blir det! Och så njuta lite till av Näkten för att inte missa sommardagar och -nätter på denna plats.

Har man husbil bor man på cirkusplatsen.... Malmö.

Prinsar!

Öland. Västsia.

Storsjöyredukad stad.

Träningsåk inför kommande resor.

Änderna har fått sina ungar. Näkten.

💓


AUGUSTI

Denna månad är händelserik som alltid. Nu sticker vi till Roslagen med hunden bak på hojen i sin specialväska. Ibland tror jag hon gillar att åka, ibland inte. Men hon är ju med oss - det är det viktigaste för henne. Det vet vi. Vi kör långsamt till stugan där vi ska bo några dagar. Dessa dagar blir den ultimata ledigheten. Nästan som i Näkten. Helt ensamma men ändå nära till havet. Efter Roslagen händer årets roligaste dagar: ALLA våra barn samlas flera dagar hemma hos oss för att umgås och vi åker bryggbåt med några och vi lyxar ihop - bara genom att vara. Tacksam för livet och våra underbara ungar.

Bajkerstårsa

Österbybruk

Öregrund

Östhammar. Och efterlängtad svalka.

Prinsen och pappan på Ön, där alla våra barn lekt varenda sommar.

"Jag vill också fiksa," farbror Staffan!

💓

SEPTEMBER

September - den vemodigaste månad jag vet. Sommarn avtar, jobbet tar fart, alla skiljs åt alla håll och jag förbereder mig på att fixa mörker. Men först en färgsprakande höst! Och en resa till Dalhalla.

The Hives, Mando Diao och The Sounds. Vi lyssnade på rock flera timmar!

Näkten igen. Återhämtning efter varje äventyr. 

Glad över hunden. Skogspromenader varenda dag. Tacksam för det också.

💓


OKTOBER

Jag reser till Stockholm. Jag åker för att umgås med brorsan, se en utställning med Anselm Kiefers verk på Artipelag, bland annat. Och äta gott, umgås och promenera i färgsprakande skog. Ensam tågresa med bok - mycket länge sedan. Konstigt.

Anselm Kiefers utställning var något av det märkligaste jag sett. Går inte att återge. Men alla konstutställningar gör något med en. Det är synd om den som inte varit på någon.

Vid Artipelag
"Boy".

Lövplockning 

💓


NOVEMBER

Ja, nu reser vi igen. Jag har några dagar ledigt - prinsen lockar. Mot Malmö och ljus i mörkret som omsluter oss. Ja bokstavligen från alla håll. Det är omöjigt att kommentera mänsklighetens vidrigheter och som mamma säger: varför måste människan vara så ond? Allt detta lidande bara för att någon måste vara störst och bäst och rikast. Jag tänker försöka hålla min blogg ifrån mörka tankar, om det går, därför att min livsuppgift måste ändå vara att ta vara på livet jag har och se till att mina nära och kära har det bra så gott jag kan. Men ren ondska förtär och knaprar på min själ. 

Vi tar en dag i sänder och fokuserar på barnet och julen som snart ska göra huset rött och varmt. Och innan vi åker till Malmö bakar jag. Hur ska de annars överleva om det inte kommer kakor med farmor och farfar?

Älskade ungar! Stora och små! Nu ska det bli andra bullar av här!

Slottsparken. Va? Är det redan vår?

Prins och Stårsa

Tillbaka i Östersund är det inte vårligt. Men vackert ändå.

💓

DECEMBER

Julmånad. Så många som möjligt vill jag ha runt bordet hela julen. Tacksam för de som vill och kan komma. Vi pyntar och fixar och altanen får värme och möbler och blir så gott som färdig precis på julaftonen. Ett år till har gått. Jag känner mig rik och lycklig i vår lilla värld. Tacksam för att vi har det vi har och kan göra våra resor än så länge. 

Jodå. Snart ska vi flytta ut sågen.

Julklappshögen som ska postas till prinsens familj.

Hur kul är det inte att vi fortfarande sitter och slår in paket kvällen innan julafton? Och hur mycket skrattade vi inte åt denna present: "Hur faan är det tänkt att det ska va?"

Snart så... bara gardinerna som ska upp. Och lite mer julpynt. Och lite mer familj. 

Nyårsafton och därmed kommer yngste sonen och lagar mat åt oss. "Vinsås kokas från grunden, morsan". 

Pussokram!