Tisdag

 Jag är uppe tidigt. I morse vaknade jag fem, låg kvar till halvsex och sedan bryggde jag kaffe. Än så länge har vi råd att dricka kaffe. En guldkant.

Jag sätter alltid på TVn på morgonen och ser nyheter blandat med lite fjoll så man får en dos annat också. I alla fall om jag styr över TVdosan och det gör jag den här tiden. Sen gick jag ut och hämtade papperstidningen. Den som från och med nu kommer var tredje dag. Samtidigt larmas om att vi tittar för mycket på digitala skärmar. Fan. Inget går ihop. Papperstidningen ska bredas ut över hela bordet och lukta papper. Nyheter ska vara underlag för smulig knäckemacka och ibland någon fettfläck från smör eller stänk från apelsiner. Så var det i morse i alla fall, så det var en bra början. 

Sen gav jag mig i kast med "Tant Valborg bar alltid turban...", mitt förslag till bokklubben denna omgång. Baktanken med bokvalet var att jag skulle bli uppmuntrad att skriva själv, jag som ältar att det var bättre förr och allra helst med alla mina tanter runt om i byn - tryggheten själv. Jag vill liksom inte att min  barndom ska falla i glömska. Jag tror att författaren till boken "Tant Valborg...", Gustav Rävjägaren Bergström, också vill att alla ska veta hur det var. Han hade också tanter. Jag känner igen en hel del, kan jag säga. Till och med Cirkelkaffet nämns. 

Jag funderar mycket över min barndom och livet i byn, varför jag alltid längtar dit och hur det liksom lugnar ner sig inom mig då jag åker dit och promenerar på "helig mark". För det känns så. Jag letar ständigt efter något. Vet inte vad. Numera är jag vän med den här längtan eller behovet. Ett tag trodde jag att jag egentligen aldrig velat flytta därifrån, men det stämmer inte. Jag vill inte bo där. Det är något annat som jag tror har funnits jämt. 

När barnen var små åkte vi ofta till urhemmet, inte konstigt alls då morsan och andra i familjen fanns kvar. Vi hällde ut dem ur bilen och sen hoppades jag att de skulle liksom indoktrineras automatiskt av den speciella doften som kom till oss då bildörren öppnades. Den jag känner än i dag. Men nää, idag rycker de på axlarna då jag frågar. Ja, den äldste som börjar närma sig de fyrtio, kan minnas ett och annat. Men när jag nystar, för att hitta en själsfrände bland de mina som kanske också känner någon diffus längtan, så kommer mest Bubblanbesöken upp och mormors vedbod. Därefter skidåkning och skateboard. Ja, men minns du inte kojan i skogen? Fisketurer till "ænnersiasjöön" och jakten på skatter i fjösskogen? Nää. Nåja, man kan inte begära allt. Men jag ska fortsätta undersöka om det finns något jag kan förmedla med text eller bilder. Jag håller på. Tills vidare ska jag läsa klart Tant Valborg. 

/E