Torsdagstankar

 Igår kände jag mig så gott som hjärndöd. Jag vet inte vad det beror på, troligen världsläget. Man matas ofrivilligt och frivilligt med klimateländet och gubbrövarbanden i alla väderstreck. 

Ja, ja. Idag är det lite bättre och jag har liksom vaknat till igen.  Jag kommer att försöka fokusera på att ta vara på livet, vilket börjar kännas mer aktuellt än någonsin. Till detta är jag glad att jag jobbar lite, att höra fjortisarnas förhoppningar klarsyn på livet känns för det mesta upplyftande. De verkar inte förstörda. Än. I min klass har de för mycket fotboll i huvudet för att jag ska oroa mig för hjärnröta också. Än. Då får vi alltså ta vara på nuet. 

En sak jag verkligen gillar och som kan ge massor av glad energi är att bjuda hem folk och laga mat. Som grädde på moset blir även kåken städad. 

Förra helgen var vi bortbjudna till kompisar vi inte träffat över en matbit på minst ett år. Det var trivsamt, mysigt och framförallt gott då värdinnan är matnörd som jag. Snäppet roligare är faktiskt att bjuda hem någon. Jag både googlar och läser receptsamlingar. Någon frågade varför jag har kokböckerna när allt finns digitalt, men det känns som att reserven för alla eventualiteter är pappersvarianter. Där finns också mormors och numer även mammas gamla handskrivna kokböcker med godaste kakorna och ekonomiskt smarta måltider. I dessa finns förvisso en del skumma saker som jag inte vågat prova, t ex sillbullar i korintsås. Den rätten ligger och skvalpar i minnet varje gång jag funderar på recept, som något jag kanske måste provlaga någon gång innan jag bara avfärdar det hela. Mormors flottyrmunkar går också bort, helt enkelt för att jag föråt mig på de goda munkarna en gång några timmar innan det förhatliga "magfaret" slog undan benen på mig under ett helt dygn. Flottyrmunk och kräkningar är för alltid förknippat med varandra i min värld.

Nej, för min del gäller att då jag har gäster laga något jag aldrig testat förr. Oftast. Ok, jag har favoriter som ibland dyker upp som idiotsäkra kort, men eftersom halva nöjet är att laga något nytt och testa på sina gäster, och oss själva med för den delen.

Nu har jag hittat en brasiliansk fiskgryta som känns helt nödvändig att laga. Maken har framhärdat i gubbröra till förrätt, så det blir det. Han måste få bestämma något, han som "inte får vara i mitt kök", men det är en annan lite kul historia jag ska berätta en annan gång. I sökandet efter någon passande efterrätt hittade jag "Norrlandskaka". Den tar vi, vad det nu är som är Norrland med en vanlig sockerkaka smaksatt med kanel och vanilj. Jag återkommer med rapport. Just nu är jag mest nöjd med att min energi återvänt efter gårdagens svacka. 

Här händer en del roliga saker. Jag ska jobba i morgon och så har vi middagsgäster på kvällen. Allt känns helt ok. Det är bara tulpanerna som lagt av. Men det kommer att ordna sig. En av våra gäster sa de magiska orden de flesta säger nu för tiden när man blir bortbjuden: "Nåt vi ska ta med oss?". För det mesta blir det ju nej, men jag sa att det vore fint med lite fräscha tulpaner, tack. Vårfåglarna sjunger vilket är acceptabelt nu när mars är i sin slutspurt. I nästa månad fyller en liten skåning fem år och en stor svensknorman fyrtio. Vi ska handla snus och senap och ta med till Bergen nästa vecka. Vad vi ska ta med till Skåne någon vecka senare är inte klarlagt ännu. När resorna närmar sig vaknar jag. Häppåre!

/E