Julpyntet

 Många saker flyger runt inom mig varje gång jag tar fram jullådorna. Det står i direkt kontakt med min barndom. 

I urhemmet fanns traditioner och ritualer som gällde bara där. Julsaker togs fram i en speciell ordning och julbaket följde även det ett visst schema. För varje sak som hände kände man som unge ända in i märgen hur julen kom närmare och närmare. Adventskalendern bestod av papper och varje dag öppnades en lucka. För min del gällde det att smyyyyga upp lucka 24 mycket diskret så fort det gick, att vänta till julafton var omöjligt. Första gången vi hörde talas om en prylkalender var hos en av mina tanter som hade fixat en sådan till sin unge. Jag minns några kommentarer som numera känns som ett otydligt brus i huvudet, men det var allt lite negativt. Lite om "vad ske re bli då på julaftan? Intnå kvær och öppen?" Nää, inga paket kvar att öppna. Allt borde ha gått åt till kalendern. Trodde vi. Och vuxenvärlden skakade på huvudena åt denna konstiga nya tradition.

Hundra år senare satt en liten tvååring framför en välfylld prylkalender och packade upp en liten plastgris. 

"Gris. Också." sa den lille och höll upp kalenderpresenten så vi skulle se. Att han sa "också" berodde på att gårdagens paket även det innehållit en gris. Hans mor och far hade kommit på den ljusa idén att köpa en leksaksbondgård och slå in delarna i tjugofyra paket. Fiffigt, va? Att vi inte hade koll på vad som var i paketen då vi satte fast dem på kalendern var nog mindre fiffigt. Gris fyra dagar i rad var kanske inte ultimat. 

Nåja. Det slutade säkert bra. Våra ungar har också, precis som jag, märkt hur julen bitvis stegar in i huset. Maken har liknande upplevelser som jag, trots färre vuxna i hushållet som såg till att göra sin del i festligheterna. 

När hemvändarna nu dyker upp vid julbordet har jag förstått sedan länge att det är viktigt att allt är sig likt. För mig är det bara bra. Det är länge sedan jag insåg att mitt liv blir så mycket bättre om jag får hålla mig till samma gamla ritualer och traditioner i vissa sammanhang. Ändå ändrar vi på sånt vi vill ändra på efter behov. Jag skulle kanske kunna skippa julklapparna men några i min vuxna familj får hjärtflimmer så fort jag nämner det. Vi klär inte heller granen precis kvällen innan julafton (som jag vaktat genom åren!) utan det kan bli när som under veckan innan jul. 

Några klär granen till advent eller första december. Tja, julmånad.... Vad finns annars att roa sig med? Jag minns en kollega som bjöd in oss till cocktailparty en kväll i början av december. Cocktailparty - ett ord vi gjort oss lustiga över en längre tid i ett mycket festglatt arbetslag. Nå, det är en annan historia, men saken var den att där var det full jul. Disneygranen på flera meter både på höjd och bredd dominerade kåken och det var rosetter och ljus och guld och glitter överallt. Jag kunde inte låta bli att gnälla över "redan". 

"Men va fan, det är bara att jula på. Fyra veckor, skare va!" Sade han glatt och satt och myste i allt det röda. 

Kanske det finns en mening i det också! Men vår  tomtesamling får inte komma fram förrän på måndag. Sådeså. Men då är det nära jul i huset. 

/E.