Julafton, min femtioandra...

Julafton - alltid speciell.
Denna julafton inleddes kl 06 16 med ett brak - då vek sig granen. I och med detta regnade det glaskulerester och vatten över klapphögen. Och vi, trötta efter "klapplackarkvällen" tillika uppesittarkväll, kastade oss mer eller mindre i sömnen över julgåvor innehållande elektronik som icke fick dränkas. Vi jobbade i tysthet, maken och jag, dammsög, torkade golv och paket, rättade upp och klädde om granen med det som var kvar och gick i säng. (Doggen sov.) Själv sträckte jag under detta en sena i foten och blev handikappad på köpet. I morse klockan sju linkade jag upp och glodde på granen. Jodå, den var på väg igen, fast åt andra hålet, sakta men säkert, så jag band fast den i fönsterhaken med ett julsnöre. Nu står den där och vill slita sig, men tji fick den!

Snart har juldagen gått, jag har en förkylning att tampas med, en ond fot att linka på, en norsk bautakalkon i ugnen, ett presentkort att köpa gouachfärger för och ett att köpa en linneklänning för! Vi degar i soffan med världens goaste ungdomar och dagarna har blivit någon minut längre.

När jag var liten minns jag flera tillfällen då jag undrade över hur världen kunde fortsätta runt om som vanligt fast det var jul. Ja, MIN lilla värld, förstås. Hade jag haft samma vetskap som tio-tolvåring som jag har nu, hade tankarna och jämförelsen fått en annan dignitet...Men, tillbaka till det jag skulle säga.

Jag minns att jag sprang ner i källaren en julaftonskväll för att hämta något. Tänkte på att oljepannan surrade som vanligt, där hängde tvätten sen ett par dar tillbaka och där var myshörnan som jag och brorsan inrett tidigare under hösten, allt precis som vanligt. Som till vardags. FAST det var julafton!

Långt senare meddelade vår äldste grabb, då femton år, att han eventuellt skulle iväg och åka skoter efter att tomten varit hos oss. Det var några kompisar som skulle ut. VA? PÅ JULAFTON? Vilken hädelse, kunde skotrarna funka, förresten, det var ju jul? Nu blev det inget av, kanhända andra mammor och pappor också sa att det var en omöjlig dag att företaga sig annat än julklappsutdelning, äta, fika och mysa med familjen i det oändliga.

Ja, i går kväll infann sig detta igen, trots att jag ju varit inne på pensionat eller playa under jul. Helt plötsligt, när jag satt där i julklappshögen bland glada miner och belåtna grymtningar, kom jag på det där. Undrar om det är fler som tänker så? Hoppas det i alla fall. Hoppas det är många, för det bör ju i rimlighetens namn betyda att man har det rätt bra, om ni förstår vad jag menar. Mina tankar går till barn som våndas julen med fylla och bråk. Och härmed i min positiva blogg som ser allt från den ljusa sidan vill jag utdela universums största käftsmäll till er som super bort era barns jular. Om vi nu ska hålla oss till julen, bara...

God fortsättning!