Julhandel

Jag älskar att julhandla!
Hur det än är med julen så är det kul att gå i affärer med nära och kära och försöka hitta någon lämplig present som säger allt, kostar lagom och förhoppningsvis blir uppskattad. Svårt, ja, men så trevligt man har på vägen!

Jag och familjeprinsessan var ute på stan igår. Hela dagen. Det gällde att hitta rätt doft till Honom. Jag lotsade henne, som vis allvetande kvinna med åratal av erfarenheter kring herrparfymer, till rätt affär. Vi började sökningen. Luktade oss igenom ett par hyllor tills prinsessan klagade på illamående och huvudvärk.
- Den luktar ved! konstaterade hon surt till en enträgen expedit. Kan passa en skogslurk men inte min kille, tillade hon avsnoppande.

Hoppas inte expediten var ihop med en skogslurk. Men troligen inte, för hon log ljuvt och tålmodigt. Eller så var hon proffs. Eller så tänkte hon att inget går upp emot en skogslurk. Sunt, i så fall. Men det sa jag inte.

När barnen var små så hade vi alltid en lördag innan jul inbokad med barnvakt. Då visste vi att det gällde att göra klart alla julisar. Alla leksaksaffärer skulle besökas, för att inte glömma övriga butiker som kunde tänkas innehålla gåvor till våra äldre familjemedlemmar. Och allt skulle avslutas med ett kort besök på puben där vi skulle gå igenom våra inköp, fundera ut vad som fattades och huruvida moster Ofelia skulle föredra tofflor framför ett kilo getost eller vise versa. Och så gott som alltid ringde vi barnvakten och kollade att allt var väl och så gott som alltid hade en unge blivit sjuk och vi fick hasta hem. Men jul blev det. Och alla fick paket, då som nu. Vi handlade klart idag, fikade förstås i lugn och ro, det ska man, och sen åkte vi hem och gjorde pizza.

För övrigt kan jag inte låta bli att berätta om en dag på stan då älstingen var med, fyra år gammal. Då var det mellandagsrean som gällde, vantar skulle provas på ungen, därför var han med i kaoset. Lillebror var i vagnen och lillelillebror låg kvar i magen ett par veckor till, lyckligt ovetande om mellandagsreor och blöjbyten på överfulla fik. Farmor stod i kön, trettiofem personer efter sig, minst, och vi väntade snällt med lillen och vagnen en bit bort. Fyraåringen var som alltid mycket glad och livlig. Inspekterade kön som en general, stannade framför sin farmor och lyfte på hennes kjol.
- Har du fisit? sa den ljuslockige lille prinsen, högt och tydligt till den trettiofemhövdade köns stora glädje.
- Nää, konstaterade han själv, då farmodern inte tillräckligt snabbt fann sig. Sen gick han vidare på sin upptäcktsfärd i varuhuset.

Vi fick plötsligt bråttom att titta på slipsar, åt andra hållet. Men julkön hade väldigt roligt och farmor hade rosor på kinderna. Hade det varit idag hade jag nog gjort high-five med ungen. Men, men. Det tar tid att utvecklas och inse poängerna i livet.
Harebra, hörni. Tomten är på g.