Ny månad - mer ljus

Va?
Ingen tårta?
Min mamma brukar fira sista januari. Något hon kom på i min gröna ungdom då den mörka, långa vintermånaden som vanligt var två veckor längre än alla andra månader. Det tog liksom aldrig slut på eländet. Snöstormar, tidiga mornar då vi måste gräva oss ut, snö nästan över hustaket, kallt så våra kroppar frös till is och vi stod fastfrusna på bron så vi missade skolbussen. Någon gång var det strömlöst och man fick koka potatisen på Trangian. Det knäppte i husväggarna och mörkret tog aldrig slut. Och det allra värsta var att det var ett helt år till jul. Det var vinter, det.

Men så helt plötsligt lystes den frusna, bistra tillvaron upp av sol och någon timmes dagsljus till. Turister började dyka upp och världen vaknade till liv, fisken bet och det var endast 28 dagar till mars. Naturligtvis skulle detta firas. Så mamman bakade gräddtårta och så hade vi fest, alltid den sista januari.

Jag ringde just min mor för att höra när vi kunde komma.
"Äsch, jag struntar i det i år!", sa hon.

VA? Ingen tårta? Kanske hon till och med tycker att det är ok med januari? Bara för att hon inte behöver gå ut, skotta eller ens bry sig om kyla, storm och drivis? Tyllmejs! Men jag som är en notoriskt tjurhuvad anhängare av traditioner tänker inte låta henne slippa undan så lätt. Nu måste jag alltså ta mig till affären, se till att få tag i tårtingredienser och sno ihop en vanlig hederlig gräddtårta med vaniljkräm i. Det är visserligen en dag för sent, 20 grader kallt och jag är trött efter att ha varit uppe till midnatt efter en middag (egen sista-januari-tradition från och med igår!) med goda vänner men detta kan icke hjälpas.

Och med det kan vi konstatera att det aldrig går att försitta ett tillfälle att ha fest! Jag tar med mig tårta och familj och går hem till mamma, här SKA firas!
Puss på er!