Varför är jag så trött? Va? Jag som har så kul.

När jag vaknade i vårt blåa rum så tänkte jag på det här med att ha kul och ta vara på livet. Jag var bara så astrött.
Jag släpade mig ut - jorddragningen var extra stark i morse, märkte ni det?
Och efter ett par kvarter så sa jag till doggen att jag var tvungen att gå hem och sova en timme till. Hon tyckte det var jättekonstigt men ok, hon hängde på som alltid, polare som hon är. Vi sov TVÅ timmar till. Och solen flödade in i det blåa men vad hjälpte det? Lika sömnig ändå fast klockan närmade sig tio. Vad har jag gjort?

Tja, inget, dessvärre. Valborg tillbringades med hundterapi, smällar gör henne till ett vrak och jag önskar alla fyrverkerier åt fanders. Smällar är bra för vad? Va?? Nä, skulle tro att ni inte kommer på nåt svar. Sen då? Ja, 14 mil hojtur i fredags eftermiddag, trevlig middag med goda vänner, inga älgar på vägen och myggfritt för visiret och lyktan var relativt rena. Knappast något som suger musten ur en, maskinen låg som ett strykjärn längs 87:an och så fort man närmar sig Ragunda blir det ju så vackert så man gråter. Både väglag och utsikt.

Och vad hände då igår? Altanskrubbning och lite violer i krukor bara för att dom luktar så gott, inget betungande och krävande jobb. Som sagt - jag gör mest bara roliga saker. Suckade lite över altanskurningen, dock. Det hörde maken.
"Plocka bort alla prylar och ta högtryckssprutan!".

Sade han. Det var ju kul, tyckte jag, och så var det klart med skurningen. Visst, jag körde runt lite med såpborsten som vanligt, men det mesta försvann under vattenstrålen. Och visst, grannen undrade nog vad som skedde och några prylar gick sönder som var i vägen, men det var ju som bara petitesser. När allt var klart var allt blött, inklusive mig. Det droppade lite från taket och det fräste om infravärmen sen när vi dukade bordet. (Som var blött och luktade ved.)

Sen då? Ja, sov som en gris. Trött ändå. Denna dag har jag suttit på en stol och känt mig trött. Kom inte med nåt snack om ålders- nånting. Jag är bara 22 och kämpar hårt för att bli äldre. Det är kanske det som är felet? Att ta sig vidare kräver sin tribut, det är väl därför jag är så trött? Där har vi det! Nån som lyckats ta sig förbi 22-sträcket med livhanken i behåll? Jag går då i alla fall och lägger mig nu igen.
Gonatt, då. I morron är det en ny dag.