Fullt ös - medvetslös?

Tänk att en sådan vecka kan ge så mycket energi!
Jo, det var slitigt. Och jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. Jag har valt det jobb jag har och de kurser jag går och den fritid jag vill ha. Sen kan man ju alltid önska att saker ska sprida sig på ett smidigare sätt. Varför allt just nu?

Mötet i måndagskväll ledde till en lösare planering av vårt kulturcafé i Hara. Krassliga och överjordiskt trötta gjorde vi mötet kort och torrt. Men bara tågordningen var klar så kändes det ok.

På tisdagen var jag på teater med klassen. Vi såg Fröken Julie, väl förberedda med läsning och diskussioner i klass innan. Vad eleverna inte riktigt hade fått veta var att det var opera. Lite försiktigt hade jag förberett på mycket sång och musik, handlingen förlagd till Afrika i kolonialismens dagar och föreställningen dessutom på engelska. Jag beundrar mina elevers tålamod. Jag fattade nada. Men det sa jag inte.

Jag har oerhört svårt för opera. Men ännu svårare för modern opera med lösryckta musikstråk utan sammanhang och melodi. Ja, ursäkta okunnigheten alla eventuellt insatta, men det känns som: jaa, jag klarade det! Nu är det gjort, färdigt, slut, överstökat. Tack och hej.

Jag såg på mina elever. Bredvid mig satt ett par unga herrar artigt lyssnande och smygtittade på sina klockor då och då. Trött? frågade jag den som satt närmast. Jo, sa han, hade man varit hemma hade man sovit nu.

Jag begrundade detta, klockan var drygt halvåtta och grabben tretton år. Men vad vet man.

På onsdagen for vi till Hara missionskyrka och hade vårt kulturcafé. Jösses, hörni. Detta fordrar ett eget kapitel. Lokalen, tanterna, stämningen, kaffepannan, 60-tal, jämtskan, kakorna....åååååhhhh. Att det finns! Vi var uppskattade, det hörde jag. Och Ingela som åkt ÄNDA till Hara för detta. Hedrande! Mycket! Undrar om detta månne inspirerar till ny novell?

På torsdagen hämtade jag andan något efter en förlängd arbetsdag. Men rapporten skulle ju skrivas. Så det blev nån timme.

Fredagen hade vi kursavslutning på Rörlig Bild. Det var ju en upplevelse. Jag tror inte jag varit så sprängfull av energi som efter detta diskussionsforum. Det var utan tvekan den mest givande delen. Det fanns kvar hela kvällen och påverkade mig så när jag i sista minuten kom in i Odensala kyrka på kvällen för att ha vernissage och bokrelease var jag nästan hög. Kände mig bara förvirrad. Det var en trevlig kväll, många ville köpa vår bok och handeln med änglakort gick strålande. Tavlorna var svårare, men om en månad vet vi mer. Dom hänger där dom hänger.

Jag hade en föreställning om att sova till tolv idag och sen möjligen plocka fram adventsmys. Men icke. Sju var jag ute en timme med hunden. Provade att vila igen men det var inte läge. Hjärnan gick på högvarv så jag klev ur bingen och petade lite till i rapporten.

Sen gick vi på krogen, jag och maken och sonen. Ja, efter ytterligare hundturer och ett par tvättstugeronder. Det släpar efter, det gör det. Ville inte laga mat. Men nu är det dags - mot förrådet!

//Eva