Guldkant på tillvaron? Vart då?

Det är kolsvart, det är vått, det är mååååånga dagar kvar tills jorden vänder åter mot solen, jag har för mycket att göra och så har jag sträckt en arm av allt släpande på böcker och inte hann jag baka pepparkakor idag, heller.

Shit! VAR är Guldkanten???

Hallå! Vad ska jag ha den här dagen till? Va? Inte ens ett litet Dagsljus trots att jag skyndade ut prick tolv med soppåsen för att se om det var läge att gå ut. Men nä. Inne på gården stod Skymningen och lipade åt mig. Jag skyndade in och kände att jag hade Mörkret hasande efter mig. Jag låste dörren. Tände kandelabern. Kokade körsbärssaft och letade Guldkanter. Men inte ens det. Sur-Eva satte sig vid datorn och surfade runt bland vädersajterna för att se om det kanske skulle kunna bli vinter nu när hojen är uppallad och jag har tagit fram halsduken och allt. Men icke. Allt slit i onödan.

Men joo, vänta nu, det behövs nog en skittrist dag för att jämna ut veckan som kommer för den blir späckad vill jag lova. Där har vi det. Så är det nog ordnat. Jag har ju bara roligheter framför mig (som vanligt) men så fort det går trögt blir jag besviken.
Måndag: möte och genrep med Gloria Mundi
Tisdag: teater med eleverna
Onsdag: kulturcafé med Gloria Mundi i Hara
Torsdag: jobbar länge
Fredag: Margareta och jag har release på vår bok Änglar anamma i Odensala kyrka och jag ställer ut akvarellerna till boken och några till. (Nervöst, ja.)

Guldkanterna ligger på hög och väntar. Men det blir tajt. Därför måste man väl tilldelas en skittrist dag. Så inte man kvävs av roligheter. Skit i regnet och det svarta. Sover en stund i stället.

/Eva
(PS. Jo, mina kids, ni är ju alltid Guldkanter, men ni har ju fullt upp att leta era egna. Annars skulle vi ju ha ständigt fredagsmys och det går ju inte.)