Konsten att inte umgås.

Stenhård disciplin, det är det som gäller.
Ska jag fixa detta att plugga och jobba så gäller planering, fokusering och fullständig avskildhet tidvis. Som till exempel nu, då jag helt ensam myser i det ljusgula rummet med domkyrkan som närmsta granne. Myser så till vida att jag slängde i mig en synnerligen spartansk middag, rakade undan allt från skrivbordet och plockade fram tegelstensböckerna. Datorn. Kameran. Kortläsaren. Anteckningsboken. Allt detta byggde jag upp till en mur så att domkyrkan försvann och så satte jag igång.

Ring inte. Jag har inte tid att svara.

Så här vill jag ha det. Jag har bestämt det. Jag vet - jag älskar nya människor och all inspiration det ger mig. Men tyvärr, denna gång ska jag inte inlåta mig i gängbildningar, spännande diskussionsforum, fikahäng eller bara socialt skitsnack. Nä, likt en mullvad ska jag disciplinerat renskriva anteckningar, dokumentera och skriva rapport. Lätt som en plätt. Man bara bestämmer sig!

Suck.

I bildsalen sitter troligen just nu ett antal trevliga typer som varit på krogen. Dom skulle ha med sig lite goda ostar och nån vinskvätt, måla, diskutera och planera nästa aktivitet.
- Nästa vecka vi ses kommer du inte undan, skrek dom efter mig när jag gick. Då ska vi ha glögg och pepparkakor och du kan ju alltid ta med dig bokhögen så kan vi hjälpa dig.
- Då ska fördjupningen va klar, halvvägs i alla fall, försökte jag dämpa deras glädje över livet, julen, pluggandet och alla färgburkarna.
- Den skriver vi ihop samma kväll! tjoade dom på.

Jag gick, jag som inte ska umgås, allt medan dom sprang omkring och plåtade allt och allas alster. Märkligt att det alltid blir en sådan dynamik i sådana här grupper. Ingen känner varandra utom möjligtvis ett par stycken. Alla åldrar och landsändar är representerade och spridningen på sysselsättning lika olika. Trots det, eller tack var det, så blir det genast en enorm samhörighet över svåra bilduppgifter och examinationer. Feedbacken och respekten för varandras arbeten är skyhög. Den som har bebis med sig har genast 28 villiga barnvakter och den som inte kan blanda till rätt grå nyans har genast lika många engagerade tipsare. Otroligt.

Tja. Det blir nog så att jag offrar en kväll bakom bokhögen och byter domkyrkan mot fängelseutsikt och deltar i glöggpartyt. En pepparkaka eller två så kanske jag blir mer medgörlig och vill umgås. Tror vi.

Slut på rasten// Eva