Borta bra men rätt hyfsat hemma också.

Hemma.

Jag har längtat hem. Faktiskt.

När maken helt plötsligt sa att han lika gärna kunde åka hem någon dag tidigare upptäckte jag att jag längtade hem också. En mycket intressant upplevelse. Tydligen hade min ständiga lust att förflytta mig blivit mättad och jag kände att jag funnit ro i kroppen. Och i själen. Och jag gillade verkligen att längta hem och att känna att det var helt ok.

Ja, mitt hem är min borg, det är ingen plåga att vara där - missförstå mig rätt. Men det är också en utgångspunkt för nya äventyr, ständigt. Åtminstone i min värld. Nu var det bestämt att vi skulle byta bortamiljö mot hemmadito och det kändes bra. Lite tidigare än tänkt men troligen hade vi fått lagom dos av miljöbyten. Nya intryck. Nya dofter och ljud. Och lagom vila. För jag har nog aldrig varit så utvilad, så nöjd och så avslappad som nu. Det beror på att vi varit ute i fyra veckor. Jag vet det, för jag har inte fått spader när jag kommit hem och skurat golv och väggar och skrivit långa listor på sånt jag MÅSTE göra INNAN lovet är slut. Annars är det sådana hippa aktiviteter jag kan företa mig just i slutänden av ett evighetslångt sommarlov. Bara för att.

Nej, här sitter jag i godan ro efter att jag och prinsessan har supershoppat på rea hela långa dagen. Dammet är meterhögt i bokhyllan, jag har fyra bra böcker på gång och ett glas rödvin. I morgon är det vår bröllopsdag och vi tänker fira den på Åreskutans topp med termoskaffe och ostmacka. Olé!

//E.