Jag tänkte berätta om födelsedagar.
Idag fyller jag år och jag har haft ett tufft jobb att försöka få släkt och familj att tona ner firandet till ett minimum. Ja, jo, jag är en festglad typ som tycker att inget tillfälle till fest ska försittas men det är inte riktigt detsamma som att fira födelsedag med presenter och tårtkalassittningar.
Bestämt sade jag till ungar och husbonde att inte köpa nåt utan hellre göra nåt kul med mig denna dag - typ gå på fiket eller fiska öring i bäcken.
Nu finns ingen bäck i närheten, så det går bort, och skulle det finnas en sådan så tvivlar jag på att det skulle finnas bäcköring. Och funnes bäcköring så antar jag att fiskekort behövdes och fick man så en fisk som inte uppnår en längd av 27 cm så måste den kastas tillbaka. Alltså kvarstår fiket som den mer lättsamma alternativet för lata gratulanter och jubilar.
Jag tog med min familj och våra mödrar och gick på fiket - alla råkade vilja ha hallontårta. Det var ju bra det. Då kändes det tryggt, precis som hemma. Med en sorts tårta, menar jag. Maken försökte hålla ett tal till övriga kafégästers stora glädje (eller fasa?) men så fort han sagt "Kära 55-åring..." kastade jag ett sockerklistrigt hallon på honom och så blev det liksom inget mer. Efter fiket stack vi ut på vägarna med löfte om att komma hem och bjuda på grillkorv till middag. Jag lovar att det blev en succé, hela dagen. OK, ett par paket blev det. Som modern bitskt sade:
"Det ska väl inte du bestämma!" och den andra modern höll med så lite litteratur blev det ju förstås. Men annars klarade jag det bra, övriga hade hörsammat mitt krav.
Annat var det när man var tolv. Då var man i paketåldern fortfarande. Jag poserade snällt framför bilen (jag ska säga er att jag har ett fett antal födelsedagsbilder där jag poserar framför en bil...) och mormor hade sytt ny klänning. Jag råkar ju fylla år i samband med att skolan börjar efter sommarlovet och det har liksom varit med blandade känslor jag jubilerat genom tiderna.
Nå, där står jag och jag minns den dagen eftersom jag skulle börja i ny skola till hösten. Sommaren hade bjudit på ett rafflande kärleksdrama, en semestervecka i Dalarna och ett par besök av någon kär släkting från en annan del av Sverige. Och på denna dag hade jag i vanlig ordning blivit väckt med bullar och saft på säng och alla dagens paket, varav ett var en hund i tyg som lades till min gigantiska mjukdjurssamling i garderoben. Den luktade mycket gott av tygpäls, träullsstoppning och leksaksaffär. Jag hade haft tårtkalas och min morbror hade säkerligen dragit ett par låtar på dragspelet. Visserligen ville jag hellre höra Sven-Ingvars än dragspel, men det var trevligt för det var liksom feststämning.
Ofta fick man ha kalas för några vänner och då blev det ju ännu roligare. Man fikade och lekte Gömma nyckeln med "fågel, fisk eller mittemellan". Ja, sen gick man ju hela dagen i födelsedagsstämning och var finklädd och hade klackskor. Det var högtidligt på något sätt.
Idag har jag liksom inte den där födelsedagsstämingen med mig riktigt, den är borta sen länge. Men det är kul att minnas de där dagarna när man hade jubileum ett helt dygn och gick omkring och var finklädd och fingrade på presenterna. Undrar om jag då, när jag stod framför SAABen och gruvade mig för skolan men gladde mig åt dagen, skulle ha kunnat tänka mig in i hur min födelsedag 43 år senare skulle te sig. Nej, då hade man inte kunnat föreställa sig att man ens hade nåt liv, så urgammal som man skulle vara.
Jag säger er, jag hade en bra dag och är tyvärr fortfarande 27 och ett halvt. Vad trodde ni?
//E
3 kommentarer:
Den där saaben är obegriplig.
Saaben - jag tror faktiskt att det var möjligt att hyra en sån..? Eller besök? Eller? När du säger det så undrar jag med.
Skicka en kommentar