Vi stängde in oss i den fyrtioåriga vänskapen och satt tätt ihop i soffan och resonerade om livet, åt middag på en mycket liten krog och sov åtta och en halv timme innan vi traskade runt i byn, från höstdimma till oktobersol och löste världsgåtor. Tacksamt tänker jag på hur bra det var att få växa och leva här. Och allt kul man gjort.
På morgonen drog jag undan gardinen och tittade ner mot det som en gång var en av dom där åtråvärda krogarna man smet in på när nattlivet skulle undersökas. Det första ställe jag gick ut på var Kalle Dussin. Jag var femton och hade säkert byxkjol och remtröja. Ingen kollade leg. På samma ställe hade mina kompisar möhippa för mig dryga tio är senare. Då hade jag rosa nattlinne och plastrosenkrans i håret. Torget var på sin höjd upplyst av några gatlampor och en och annan krogskylt. Ytterligare några år senare hade jag klassfest med tjugo unga damer som gick igenom hela byns krogliv en ljuvlig sommarnatt i juni - vi började på nämnda pub som har bytt namn genom åren flera gånger och avslutade kvällen en liten bit längre upp vadande i nysnö. Några av mina vänner förfasade sig för att bo där snön föll i midsommartid. Och då minns jag att jag tänkte att jag hade tur, jag, som hamnat där allting kunde hända.
Det finns många roliga minnen att ventilera när man går längs sjön och sen klättrar uppför backarna.
1 kommentar:
Så fina bilder på en ort som jag tycker har blivit lite väl sönderbyggd.
Skicka en kommentar