Långt emellan och damm och böcker och sånt...

Vad har jag bloggen till?
Skrivklådan helt enkelt. Och att dela mina tankar med mina barn. Att du tjyvläser det gör inget.....

Nu märks det att jobbet rullat igång på allvar för då finns ingen tid till reflektion över vardagen. Huvudet är fullt av ungar och betyg. Däremellan stryker jag en och annan skjorta till mekanikern och provar att städa en vrå i huset då och då. Jag har även lagt mig till med en ny vana: jag läser några sidor innan jag somnar i hopp om att gödsla min skrivtorka.

Det är svårt att läsa innan man somnar. Oftast somnar jag innan jag nått boken med handen halvvägs ovanför mitt huvud på väg till hyllan. Eller så råkar jag somna när jag just hittat rätt sida i nån av de böcker jag har på g. Sånt tär på nerverna. Det är som med damm. Damm tär också.

Det är inte bara skriveriet som ligger på hyllan när terminen dragit igång och man är uppslukad av sitt ämbete. Där ligger även ett duktigt lager grått damm. För tillfället gäller det bokhyllan. Härom veckan sade jag till maken att det måste till en gallring snart. Vi har böcker på längden och tvären och ovanpå och under varandra i travar och staplar.
"Icke", sade han och började leta i IKEAkatalogen efter ytterligare en hylla eller två. Böcker slänger man inte. Nä, vi brukar vara överens om det, därav bokberget. Men något måste göras snart, i alla fall måste den avdammifieras. Nåt man kan ha att gruva sig för ett par veckor framåt eller så. Man får passa på när maken är på behörigt avstånd, när det nu kan tänkas bli. Och så smyger man ner bokklubbsböckerna från -72 i en påse och låter stadsmissionen ta över.

Men ingen ska röra våra barnböcker och ungarnas böcker! Vinden är full av kassar med god litteratur för ungar från 0 till 20. Pekböckerna ligger förstås i säkert förvar, men Hasse och Mimmi och Mamma Mu och Pettson och Alfons Åberg dräller överallt påsvis. Bredvid våra egna röda och gröna Wahlströmsryggar från medeltiden. Icke slänga! För ett par dar sen dök "När Lisa och Lena hade röda hund" upp och jag grät en skvätt i rena glädjen, trodde den var borta och hade hamnat i något sunkigt bokställ på loppis i Brunflo eller så. Men nej, den låg tillsammans med en ask målarfärger och en trasig tygapa. Helt rätt.

Så ja, alltså, vi köper nog en bokhylla till och tar fram alla kassarna och pryder väggarna med böckerna. Svårare än så är det inte. Dammar gör jag i morgon. Eller nästa vår.
//E